Denna artikel sammanfattar översiktligt de mest väsentliga ändringarna av AIFM-direktivet.
Europeiska kommissionen (”Kommissionen”) har föreslagit ändringar i AIFM-direktivet (”AIFMD 2”). Ändringarna syftar till att minska finansiella stabilitetsrisker, stärka skyddet för investerare och ytterligare harmonisera de två regelverken. Avsikten är att främja en mer integrerad marknad för fonder inom EU.
En AIF-förvaltare som har tillstånd att förvalta externa AIF:er får idag, efter tillstånd från Finansinspektionen, även utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. En AIF-förvaltare som har detta tillstånd har vidare möjlighet att efter tillstånd från Finansinspektionen bedriva följande verksamheter:
Vidare kan en AIF-förvaltare ansöka om tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet om förvaltaren avser att föra investeringssparkonton.
Förslaget till AIFMD 2 möjliggör för en AIF-förvaltare att, utöver ovannämnda verksamheter, även bedriva verksamhet som administratör av referensvärden (En. benchmark) enligt Förordning (EU) 2016/11 samt kreditförvaltningsverksamhet (En. credit servicing) enligt Direktiv (EU) 2021/2167.
Innehållskraven för en ansökan om att bedriva förvaltning av AIF:er är omfattande. I och med AIFMD 2 kommer innehållskraven utökas till att omfatta ännu mer detaljerade krav avseende resurser (anställda och IT) som kommer att användas för att bedriva verksamheten samt ytterligare informationskrav beträffande viss outsourcing av verksamhet, särskilt vid outsourcing av portföljförvaltning/riskhantering till en uppdragstagare baserad utanför EES.
Det finns idag inget uttryckligt krav på minsta antalet anställda i en AIF-förvaltare. I och med AIFMD 2 kommer en AIF-förvaltare att behöva ha minst två heltidsanställda eller två personer som på annat sätt lägger ned tid i verksamheten motsvarande två heltidsanställningar (personerna ska vara bosatta inom EU).
AIFM-direktivet saknar idag särskild reglering av låneutgivande alternativa investeringsfonder (dvs. fonder som ger ut krediter). Förslaget till AIFMD 2 introducerar ett flertal nya krav som avser att i större utsträckning reglera låneutgivande fonder. Förslaget tar bland annat sikte på organisatoriska frågor, hantering av intressekonflikter och minskande av exponering mot enskilda krediter. I korthet innebär kraven bl.a. följande:
AIFM-direktivet innehåller idag allmänna regler om likviditetshantering. Reglerna har dock implementerats olika i nationell rätt. Enligt förslaget till AIFMD 2 ska AIF-förvaltare vara skyldiga att välja minst två likviditetshanteringsverktyg från en ”harmoniserad lista” som administreras av Europeiska värdepappersmyndigheten (ESMA). Exempel på likviditetshanteringsverktyg är s.k. redemption gates och side pockets. AIF-förvaltare ska själva välja likviditetshanteringsverktyg och sedan rapportera in detta till Finansinspektionen. Myndigheten rapporterar sedan vidare till ESMA, Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och de behöriga myndigheterna i de länder där fonden marknadsförs. Investerarna ska informeras om vilket likviditetshanteringsverktyg som används.
En AIF-förvaltare ska för varje fond som AIF-förvaltare förvaltar och marknadsför upprätta en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska bland annat innehålla information om fondens investeringsstrategi och mål, tillåtna tillgångsslag och information om AIF-förvaltaren och uppdragstagare. I AIFMD 2 tillkommer informationskrav för informationsbroschyren, och informationsbroschyren ska i och med AIFMD 2 även innehålla:
En AIF-förvaltare ska regelbundet rapportera information till Finansinspektionen baserat på förvaltat kapital i fonden. Informationskraven utökas genom AIFMD 2 till att omfatta mer information men utan att frekvensen av rapporteringen förändras.
Kommissionen och Europeiska Parlamentet (”Parlamentet”) ingick den 20 juli 2023 en provisorisk överenskommelse om ändringar i direktiven. I ett nästa steg ska överenskommelsen formellt godkännas av Kommissionen respektive Parlamentet, varpå en ny version av förslagen kommer att publiceras. Därefter ska ändringarna översättas till samtliga språk inom EU varefter ändringarna ska publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (En. Official Journal). Medlemsstaterna har därefter, enligt vad som är känt idag, 24 månader på sig att implementera ändringarna i medlemsstaterna. Detta innebär att ändringarna i direktiven sannolikt först kommer att börja gälla under tredje eller fjärde kvartalet 2025, alternativt i början av 2026.
Vinge följer aktivt utvecklingen av AIFMD 2 och vi kommer att löpande återkomma med uppdateringar varefter information publiceras.