I början av 2021 kommer konkurrenslagen (2008:579) (”KL”) att ändras i flera viktiga avseenden. Bakgrunden till ändringarna är Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/1 som syftar till att harmonisera de europeiska konkurrensmyndigheternas utrednings- och sanktionsbefogenheter vid tillämpning av EUs konkurrensregler. Detta kommer att påverka företag som är verksamma i Sverige på flera sätt.
Till följd av direktivet kommer Konkurrensverket att få flera nya utrednings- och sanktionsbefogenheter. Företag som utreds för en överträdelse av konkurrensreglerna kommer att mötas av skärpta krav på samarbete under Konkurrensverkets utredning med risk för sanktionsavgift för de som lämnar oriktig, ofullständig eller vilseledande information eller på annat sätt trotsar verkets beslut under utredningen. Företag som själva eller genom en branschorganisation bryter mot konkurrensreglerna, eller ett åläggande eller åtagande om att upphöra med en överträdelse, kommer att mötas av utökade möjligheter för Konkurrensverket att påföra konkurrensskadeavgift. Regeringen föreslår också att Konkurrensverket ska få rätt att som första instans besluta om sådana sanktionsavgifter. Nedan beskrivs de viktigaste ändringarna:
De kommande ändringarna i KL avser bara utredningar av misstänkta överträdelser av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete (2 kap. 1 § KL/artikel 101 i EU-fördraget (”FEUF”)) och förbudet mot missbruk av dominerande ställning (2 kap. 7 § KL/artikel 102 FEUF). Reglerna om koncentrationsprövningar (4 kap. KL) och konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet (3 kap. 27 § KL) berörs inte.
Konkurrensverkets möjlighet att ålägga företag att upphöra med överträdelser av konkurrensreglerna utökas till att även omfatta strukturella ålägganden (3 kap. 1 § KL). Detta kommer göra det möjligt för Konkurrensverket att i vissa fall ålägga ett företag att avyttra verksamhet, varumärken eller annat om det är nödvändigt för att få överträdelsen att upphöra.
Det införs en möjlighet för Konkurrensverket att i beslut fastställa att ett företag har överträtt konkurrensreglerna, utan att vidta några åtgärder mot överträdelsen (3 kap. 1 a § KL). Ett sådant överträdelsebeslut har rättskraft i ett mål om skadestånd till följd av överträdelse av konkurrensreglerna, vilket innebär att frågan om en överträdelse av konkurrensreglerna har skett inte får tas upp igen på nytt (5 kap. 9 § konkurrensskadelagen (2016:964)).
Det inför en skyldighet för Konkurrensverket att marknadstesta åtaganden från företag om att upphöra med misstänkta överträdelser av konkurrensreglerna. Innan Konkurrensverket beslutar att godta ett åtagande från ett företag, kommer verket således behöva ge andra som berörs av åtagandet tillfälle att lämna synpunkter på det (3 kap. 4 § tredje stycket KL).
Konkurrensverket föreslås få rätt att som första instans besluta om konkurrensskadeavgift. Möjligheten att påföra konkurrensskadeavgift, som idag avser överträdelser av konkurrensreglerna, utökas till att även avse överträdelser av Konkurrensverkets ålägganden enligt 3 kap. 1 eller 3 § KL och åtaganden enligt 3 kap. 4 § KL (3 kap. 5 § första stycket 2 och 3 KL). Bestämmelsen om att konkurrensskadeavgift inte får påföras i ringa fall (3 kap. 7 § första stycket 3 KL) utgår. Det införs en ny bestämmelse som fastslår hur avgiftstaket om 10 procent av omsättningen ska beräknas när konkurrensskadeavgift riktas mot en företagssammanslutning som har samband med dess medlemmars verksamhet. I dessa fall ska avgiftstaket beräknas på den samlade omsättningen för de medlemsföretag som är verksamma på den marknad som påverkas av överträdelsen (3 kap. 6 § andra stycket KL).
Till följd av att Konkurrensverket föreslås få rätt att besluta i fråga om konkurrensskadeavgift föreslås reglerna om avgiftsföreläggande (3 kap. 16-19 §§ KL) utgå.
Enligt dagens ordning kan ersättning för rättegångskostnad utgå för skälig kostnad som uppkommit efter det att det företag som är föremål för Konkurrensverkets utredning har fått tillfälle att yttra sig över Konkurrensverkets utkast till stämningsansökan med yrkande om konkurrensskadeavgift (8 kap. 16 § KL). Denna möjlighet anses sakna relevans när instansordningen ändras och föreslås därför utgå.
Genom direktiv 1/2019 anpassas medlemsländernas program för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift till EU-kommissionens regler. Det innebär bl.a. att det inte längre kommer att vara möjligt för sammanslutningar av företag (t.ex. branschorganisationer) att få eftergift. I Sverige kommer möjligheten att få eftergift för den som ”på annat sätt i högst väsentlig mån har underlättat utredningen av överträdelsen” (3 kap. 12 § andra stycket 2 KL) att utgå. Om ett företag lämnar uppgifter som leder till att konkurrensskadeavgiften kan fastställas till ett högre belopp än vad som annars hade varit fallet, t.ex. att överträdelsen haft en längre varaktighet än vad som varit känt, ska dessa uppgifter inte beaktas när avgiften fastställs för företag som lämnar uppgifterna (3 kap. 13 tredje stycket KL).
Det införs en bestämmelse som fastslår att preskriptionsfristen i 3 kap. 20 § KL avbryts när EU-kommissionen eller en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat prövar samma avtal eller förfarande som Konkurrensverket utreder eller kan utreda (3 kap 20 a § KL). Fristavbrott sker när minst ett företag delges den första formella utredningsåtgärden och gäller för alla företag som har deltagit i överträdelsen.
Det införs utökade möjligheter för Konkurrensverket att kräva att medlemsföretag betalar konkurrensskadeavgift som riktats mot en branschorganisation. Reglerna avser de fall då branschorganisations konkurrensskadeavgift har fastställts med beaktande av medlemmarnas omsättning. Om en branschorganisation i en sådan situation inte kan betala en påförd konkurrensskadeavgift ska den kräva att medlemsföretagen bidrar till avgiften (3 kap. 23 § a KL). Om full betalning inte sker får Konkurrensverket besluta att ett eller flera av de medlemsföretag som vid tidpunkten för överträdelsen var företrädda i företagssammanslutningens beslutsfattande organ ska betala resterande del av avgiften (3 kap. 23 b § första stycket KL). Om inte heller detta leder till full betalning får KKV besluta att ett eller flera andra medlemsföretag ska betala resterande del av avgiften. Detta gäller dock inte för ett medlemsföretag som visar att det inte genomfört det aktuella beslutet och, innan Konkurrensverket påbörjade sin utredning, antingen inte var medvetet om det eller aktivt tog avstånd från det (3 kap. 23 b § andra stycket KL).
Konkurrensverkets befogenhet att göra oannonserade platsundersökningar (s.k. dawn raids), som idag kan genomföras för att utreda misstänkta överträdelser av konkurrensreglerna, utökas till att även avse utredning av misstänkta överträdelser av Konkurrensverkets ålägganden enligt 3 kap. 1 eller 3 § KL, åtaganden enligt 3 kap. 4 § KL och överträdelser av företagens skyldigheter under Konkurrensverkets utredning enligt 5 kap. 21 § KL (5 kap. 3 § andra stycket KL). Möjligheten att göra platsundersökning hos annan än den som utredningen avser utökas till att inte bara omfatta juridiska personer, utan även t.ex. ideella föreningar (5 kap. 4 § KL). Möjligheten att göra platsundersökning hos styrelseledamöter och anställda i det företag som är föremål för utredning utökas till att avse alla överträdelser och inte, som idag, enbart allvarliga överträdelser (5 kap. 5 § KL).
Det införs en bestämmelse som förtydligar att Konkurrensverket vid platsundersökning har rätt att ta del av all information som är tillgänglig för den som undersökningen genomförs hos, oavsett i vilken form den finns (5 kap. 6 § 2 KL). Företagens rätt att inte röja företagshemligheter av teknisk natur (5 kap. 12 § KL) utgår. Konkurrensverket får befogenhet att försegla företagslokaler, bokföring och affärshandlingar (5 kap. 6 § 5 KL). Konkurrensverket kommer vidare få befogenhet att ta med (fysiska och digitala) handlingar, inklusive originalhandlingar och det förvaringsmaterial de förvaras i, för granskning i Konkurrensverkets lokaler eller i någon annan lokal från företaget (5 kap. 6 § a KL), utan krav på samtycke från företaget. När Konkurrensverket genomför sådan granskning i Konkurrensverkets lokaler eller i någon annan lokal har den som undersökningen gäller rätt att följa de åtgärder som verket vidtar (5 kap. 6 § b KL).
Det införs en bestämmelse om att den som är uppgiftsskyldig eller är föremål för undersökning enligt KL inte får tvingas att erkänna en överträdelse av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete eller förbudet mot missbruk av dominerande ställning. Genom tillägget klargörs det att skyddet mot självangivelse inte bara gäller i utredningar som kan leda till konkurrensskadeavgift för överträdelser av konkurrensreglerna, vilket har klargjorts i rättspraxis, utan även i utredningar som kan leda till åläggande vid vite att upphöra med sådana överträdelser (5 kap. 13 § KL).
Det införs en ny typ av sanktionsavgift, s.k. utredningsskadeavgift, för företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa administrativa beslut under Konkurrensverkets utredning, t.ex. genom att lämna oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter som svar på ett åläggande, inte se till att en företrädare inställer sig till förhör, bryta försegling vid platsundersökning, eller på annat sätt hindra Konkurrensverket från att genomföra platsundersökningen i enlighet med dess befogenheter (5 kap. 21 § KL). Utredningsskadeavgift får uppgå till maximalt en procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår (5 kap. 23 § andra stycket KL). Konkurrensverket föreslås få rätt att som första instans besluta om utredningsskadeavgift.
Det införs en ny bestämmelse som anger hur löpande vite ska fastställas när sådant används. Vitesbeloppet ska fastställas i proportion till företagets genomsnittliga dagliga omsättning föregående räkenskapsår (6 kap. 1 a § KL).
Det införs begränsningar i möjligheten att använda vissa handlingar som skriftlig bevisning i mål och ärenden enligt KL. En part som i ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet i EU fått tillgång till en eftergiftsansökning eller en förlikningsinlaga kommer inte att ha rätt att åberopa handlingen som bevis i ett mål eller ärende enligt konkurrenslagen, med mindre målet/ärendet avser prövning av ett beslut där en överträdelse av konkurrensrätten har konstaterats och ett åberopande är nödvändigt för att parten ska kunna utöva sin rätt till försvar (8 kap. 4 § KL). Under den tid som förfarandet pågår kommer part inte heller ha rätt att använda handlingar som andra har tagit fram särskilt för förfarandet vid konkurrensmyndigheten, handlingar som den nationella konkurrensmyndigheten har tagit fram och överlämnat till parterna, eller återkallade förlikningsinlagor (8 kap. 5 § KL). Det införs en bestämmelse som klargör att Konkurrensverket bara får översända eftergiftsansökningar till EU-kommissionen och konkurrensmyndigheter i andra medlemsstater om företaget samtycker till detta (5 kap. 14 a § KL), samt en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (”OSL”) som föreskriver att uppgifter i eftergiftsansökningar och förlikningsinlagor omfattas av absolut sekretess hos Konkurrensverket (30 kap. 1 § a OSL).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 4 februari 2021.
Om du har frågor angående de kommande lagändringarna är du välkommen att kontakta
Trine Osen Bergqvist
Expert konkurrensrätt, advokat, Stockholm
+46 (0)10 614 30 26
trine.osenbergqvist@vinge.se
