Efter en arbetstagares bortavaro från arbetet i drygt en och en halv månad, trots att denne endast beviljats en veckas ledighet, avskedades arbetstagaren från sin deltidstjänst. Arbetstagaren, som under frånvarotiden rest till Nigeria, menade dock att denne varit sjuk och skadad under frånvarotiden varför denne varit oförmögen att arbeta. Därmed menade arbetstagaren även att frånvaron varit giltig och att avskedandet skulle ogiltigförklaras. I målet hade Arbetsdomstolen att bedöma trovärdigheten av de uppgifter som arbetstagaren lämnat som stöd för arbetstagarens oförmåga att arbeta. Arbetsdomstolens värdering av bevisningen i målet och domstolens slutsatser ger i sammanhanget vägledning kring en arbetstagares skyldigheter att presentera tillförlitlig bevisning gällande hävdad arbetsoförmåga i de fall denne påstår sig vara för sjuk eller för skadad för att arbeta. Därutöver får avgörandet anses bekräfta Arbetsdomstolens redan gällande rättspraxis i situationer när en arbetstagare uteblir från arbetet i strid mot arbetsgivarens instruktioner.
Målet från Arbetsdomstolen får anses belysa frågan om vilken bevisning en arbetstagare har att presentera som stöd för giltig frånvaro från arbetsplatsen, samt de krav på trovärdighet som ställs på en arbetstagare i det fall arbetstagaren menar att frånvaron grundar sig på en oförmåga att arbeta på grund av sjukdom och skada. Särskilt intressant i detta fall kan anses vara att den aktuella arbetstagaren kunnat presentera ett läkarintyg, men att Arbetsdomstolen fann intyget och omständigheterna kring tillkomsten av intyget så pass tvivelaktiga att det inte i tillräcklig grad kunde anses styrka att arbetstagaren hade giltiga skäl att utebli från arbetsplatsen. Därmed får målet anses visa att Arbetsdomstolen, åtminstone i de fall där ett läkarintyg utfärdats i ett annat land, även har att ta ställning till autenticiteten av läkarintyg som presenteras av arbetstagaren för att visa sjukdom eller skada.
Vidare får målet anses befästa den strikta syn på olovlig frånvaro som tidigare tillämpats i Arbetsdomstolens rättspraxis. Här får det, som utgångspunkt, anses finnas grund för avsked när en arbetstagare, trots att denne förvägrats ledighet, ändå uteblir från arbetet utan att kunna presentera godtagbara skäl för detta.
Den aktuella arbetstagaren i målet hade, efter att ha ansökt om ledighet i närmare en och en halv månad för en resa till Nigeria, endast beviljats en veckas ledighet. Arbetstagaren valde emellertid att fullfölja hela resan, varpå denne avskedades från sin anställning. Arbetstagaren menade dock, å sin sida, att denne under tiden i Nigeria varit arbetsoförmögen på grund av sjukdom och skador, varför avskedandet saknade stöd i lag. På grund av hälsotillståndet menade arbetstagaren vidare att denne varit oförmögen att resa hem till Sverige för att återgå till arbetet som planerat i samband med att den beviljade tiden för semester tog slut. Till stöd för påståendet presenterade arbetstagaren ett läkarintyg utfärdat i Nigeria, ett läkarbesök på en vårdcentral i Sverige som gjorts strax innan avresan och en ljudinspelning mellan denne och en vän. Enligt läkarintyget hade arbetstagaren under en del av tiden för frånvaron varit inlagd på ett sjukhus i Nigeria. Arbetsgivaren, som ifrågasatte läkarintygets autenticitet, menade dock att arbetstagaren inte varit oförmögen att arbeta och att avskedandet därför var giltigt.
Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis i målet att arbetstagarens uppgifter om hur denne tänkt genomföra resan till Nigeria för att komma tillbaka till arbetet i och med att den beviljade semestern tog slut fick anses osannolika. I förening med uppgifter om att resan till Nigeria bokats mycket tidigare under året, samt omständigheten att arbetstagaren till en början sökt semester för hela den avsedda tiden för resan, ansågs påståendet om att arbetstagaren tänkt återvända i tid till arbetet dessutom inte trovärdigt.
Vad gällde arbetstagarens oförmåga att arbeta anförde Arbetsdomstolen att besöket på vårdcentralen i Sverige inte i tillräcklig mån kunde anses styrka att arbetstagaren under frånvarotiden från arbetet varit för sjuk eller skadad för att arbeta. Arbetsdomstolen tog därefter ställning till betydelsen av det läkarintyg som arbetstagaren presenterat, där domstolen fann att intyget och tillkomsten av detta var präglat med så pass många tveksamheter att det inte heller kunde läggas till stöd för bedömningen. Detta särskilt då läkarens identitet ansågs oklar och därmed även dennes rätt att utfärda intyget. Slutligen konstaterade även Arbetsdomstolen att ljudinspelningen mellan arbetstagaren och vännen hade ett mycket lågt bevisvärde, varför det inte heller från denna inspelning kunde dras några slutsatser om arbetstagarens hälsotillstånd.
I förhållande till ovan fann Arbetsdomstolen sammanfattningsvis att arbetstagaren inte tillräckligt visat att denne varit oförmögen att arbeta under tiden för frånvaron och att arbetstagaren därför fick anses ha varit olovligen frånvarande från arbetet i närmare en och en halv månad, med undantag för den veckas semester som arbetstagaren beviljats under frånvarotiden. Följaktligen fann även Arbetsdomstolen med stöd i tidigare rättspraxis, att arbetstagaren genom att utebli från arbetet grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren i sådan grad att grund för avskedande fanns.
