En lagerarbetare har avskedats då denne, enligt arbetsgivaren, vid flera tillfällen har medverkat till en kollegas våld och trakasserier mot en annan kollega samt även ljugit vid arbetsgivarens utredning av våldet och trakasserierna. Arbetsdomstolen fann att avskedandet av lagerarbetaren var ogiltigt då det inte ansetts bevisat att lagerarbetaren gjort sig skyldig till det som arbetsgivaren påstått.
Domen tar upp frågan om den allmänna lojalitetsplikten i ett anställningsförhållande och anställdas allmänna skyldigheter enligt arbetsmiljölagen att försöka avvärja pågående slagsmål mellan kollegor.
I sammanhanget kan generellt sägas att medverkande till våld mot en kollega betraktas som ett allvarligt åsidosättande av en anställds skyldigheter i anställningen. Vidare följer av lojalitetsplikten i anställningsförhållandet att en anställd har en skyldighet att sanningsenligt redogöra för iakttagelser som exempelvis kan ha betydelse för arbetsmiljön på arbetsplatsen.
Målet får dock anses visa på att det varken genom lojalitetsplikten eller genom de skyldigheter som framgår av arbetsmiljölagen följer en direkt skyldighet för anställda att försöka avvärja pågående våldshandlingar mellan kollegor annat än om handlingarna uppenbart kan leda till allvarlig skada på person eller egendom. Det är med andra ord inte tillräckligt att en kollegas handlingar – likt de i målet – är anmärkningsvärda och uppenbart olämpliga för att en anställd ska kunna hållas ansvarig av arbetsgivaren för sin passivitet vid situationen. Så länge den anställde inte har fått en särskild instruktion från arbetsgivaren eller av arbetsbeskrivningen ålagts ett särskilt ansvar får en anställds skyldighet att agera mot andra kollegors handlande – baserat endast på den allmänna lojalitetsplikten – följaktligen anses som relativt begränsad. Denna princip överensstämmer med den i samhället i övrigt rådande principen att medborgare inte behöver anmäla eller hindra brott.
Den 17 november 2020 avskedades en lagermedarbetare från sitt arbete med anledning av att lagerarbetaren, enligt arbetsgivaren vid flertalet tillfällen på arbetsplatsen och under arbetstid, medverkat till en kollegas våld och trakasserier mot en annan kollega. Våldet och trakasserierna hade bland annat bestått av att en kollega hade tagit strypgrepp på en annan kollega, hållit fast henne, knuffat henne och tryckt ned henne mot en trappa. Enligt arbetsgivaren hade lagerarbetaren medverkat och främjat dessa handlingar genom att bland annat hålla utkik efter förbipasserande, stänga av utrymmen där kollegorna befann sig så att kollegan inte kunde ta sig från platsen, samt med gester i luften visat hur man ska ta ett strypgrepp. Lagerarbetaren hade inte ingripit mot kollegans trakasserier eller slagit larm om det. Lagerarbetaren hade därigenom, enligt arbetsgivaren, grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen. Vidare påstods att lagerarbetaren hade försvårat arbetsgivarens utredning av händelserna genom att ljuga under utredningen, vilket även ansågs utgöra grund för avskedandet.
Arbetstagarsidan anförde att lagerarbetaren inte på något sätt medverkat till våld eller trakasserier av kollegan och inte heller avsiktligen försvårat arbetsgivarens utredning. Tvisten rörde därmed huruvida avskedandet av lagerarbetaren var lagligen grundat eller om det i vart fall fanns saklig grund för uppsägning.
Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis att en anställds utövande av våld mot en kollega normalt utgör ett allvarligt brott mot den anställdes skyldigheter i anställningen och utgör även ett brott. Detta gäller i regel även för en anställd som främjat gärningen genom råd eller dåd. En kan också på grund av sina arbetsuppgifter anses skyldig att försöka avvärja pågående brott mot arbetsgivaren eller andra pågående otillåtna handlingar på arbetsplatsen. Detta gäller generellt för anställda som har en arbetsledande ställning eller övergripande ansvar. Vidare är en anställd enligt arbetsmiljölagen skyldig att medverka i arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. Om arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa är en anställd skyldig att underrätta arbetsgivaren om detta. Arbetsdomstolen konstaterade dock att den allmänna lojalitetsplikten i ett anställningsförhållande inte innebär en skyldighet för en anställd att försöka avvärja pågående handlingar mellan kollegor, om inte dessa handlingar uppenbart kan leda till allvarlig skada på person eller egendom. Det finns heller ingen sådan allmän skyldighet enligt arbetsmiljölagen.
Arbetsdomstolen slog fast att bevisbördan ligger på arbetsgivaren och att det i målet inte var bevisat att lagerarbetaren medverkat till trakasserierna mot kollegan som arbetsgivarsidan påstod. Vidare har en lagermedarbetare inget särskilt ansvar för ordningen mellan kollegor. Trakasserierna gentemot kollegan ansågs inte heller tydligt kunna antas leda till allvarlig skada på person eller egendom varpå lagerarbetaren därmed inte var skyldig att försöka avvärja handlingarna mellan kollegorna.
Mot bakgrund av att lagerarbetaren, vid arbetsgivarens utredning av trakasserierna av kollegan, förhördes fyra dagar efter den senaste händelsen angående en situation som varade endast några minuter, ansåg Arbetsdomstolen att det inte var styrkt att lagerarbetaren inte svarade sanningsenligt när han sa att han inte kom ihåg. Arbetsdomstolen fann det därmed inte bevisat att lagerarbetaren åsidosatt sina skyldigheter i sin anställning och arbetsgivaren hade därför inte laglig grund att avskeda lagerarbetaren.
