Med automatiserade fordon som snabbt erövrar den globala fordonsindustrin ställs en avgörande fråga: Kan svensk lagstiftning hänga med i den tekniska utvecklingen, eller riskerar vi att hamna på efterkälken? Sveriges trafiklagstiftning, som traditionellt kräver förarens konstanta uppmärksamhet, står vid ett vägskäl – och vägen framåt erbjuder både utmaningar och möjligheter.
Anpassningen av svensk lagstiftning till högre nivåer av automatiserad körning innebär inte bara en utmaning, utan också en möjlighet att forma framtidens trafikregler, menar artikelförfattarna Lisa Bourghardt, counsel, och Markus Hedbys. Genom att proaktivt revidera lagarna kan Sverige inte bara säkerställa en hög trafiksäkerhet, utan även etablera sig som en global föregångare inom både trafik och teknologi.
Sverige har länge varit en pionjär inom trafiksäkerhet, och vår trafiklagstiftning bygger på ett starkt fokus på ansvar, omsorg och medvetenhet för att skydda liv på vägarna. Trafikförordningen (1998:1276) stadgar att alla trafikanter ska, för att undvika trafikolyckor, iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna och följa de trafikregler som meddelas genom vägmärken, vägmarkeringar, trafiksignaler, ljussignaler eller direktiv från trafikpolis. Detta är en nödvändighet för att säkerställa en välfungerande och säker trafikmiljö. Lagstiftningen avseende trafiksäkerhet, som ställer höga krav på förarens uppmärksamhet är naturligtvis bra, men saknar i princip uttryckliga regler avseende användningen av fordon som kan möjliggöra undantag från förarens konstanta uppmärksamhet. Det svenska lagstiftningsarbetet på området har dessutom stagnerat, och tidigare ambitioner om att se över gällande regelverk tycks ha avstannat. Samtidigt har utvecklingen av automatiserad körning gjort stora framsteg, särskilt när det gäller trafiksäkerhet. Dessa körsystem utvecklas specifikt för att öka säkerheten på vägarna. Dessutom beror många trafikolyckor just på vårdslösa eller ouppmärksamma mänskliga förare.
Enligt svensk gällande rätt finns det möjligheter att använda fordon med automatiserade körfunktioner i försöksverksamhet inom specifika områden efter förhandsgodkännande från Transportstyrelsen. Nuvarande automatiserad körningsteknik från de stora biltillverkarna innehåller även möjligheter för den vanliga bilföraren att, i vissa fall, släppa ratten och luta sig tillbaka, något som står i stark kontrast till den svenska synen på trafikant- och förarbegreppet.
I en värld där teknologin utvecklas snabbt ställs vi nu inför frågan: Hur anpassar vi vår lagstiftning till en verklighet där föraren inte alltid behöver ha full kontroll över sitt fordon, förutsatt att fordonets körsystem är typgodkännt och säkert? Automatiserade fordon innebär mer än bara tekniska innovationer – de förändrar grundläggande premisser för hur trafiksystemet fungerar och ställer i synnerhet det svenska legala förarbegreppet på sin spets. För att Sverige ska kunna fortsätta vara en ledare inom trafiksäkerhet måste vi tänka utanför boxen och skapa en lagstiftning som inte bara reagerar på förändringar, utan aktivt formar framtidens vägtrafik.
Trots att svensk lagstiftning egentligen inte uttryckligen förbjuder körning med automatiserade fordon, förutsatt att sådana fordon är typgodkända, ställer Trafikförordningen (1998:1276) och andra relevanta föreskrifter krav på förarens uppmärksamhet och ansvar. Detta innebär att förarens roll enligt nuvarande lagstiftning inte fullt ut reflekterar de nya möjligheter som automationen medför. SAE:s klassificering av automatiseringsnivåer, från nivå 0 (ingen automation) till nivå 5 (full automation), ger en tydlig ram för att förstå tekniska gränser. Den svenska lagstiftningen har dock inte hållit jämna steg med utvecklingen, särskilt för nivå 3 och högre, där föraren kan överlåta vissa köruppgifter till systemet.
Fordon med dessa högre automatiseringsnivåer finns naturligtvis redan och tekniken utvecklas ständigt. För att dra nytta av dessa framsteg i både teknologi och trafiksäkerhet, bör den svenska lagstiftningen revideras och anpassas till de nya förutsättningarna.
När teknologin utvecklas i snabb takt blir det avgörande att lagstiftningen och det juridiska förarbegreppet också gör det. Föreställ dig ett scenario där alla automatiserade fordon på svenska vägar är utrustade med avancerad teknik för att övervaka förarens uppmärksamhet, exempelvis ögonrörelsesensorer eller AI-baserade system som kan förutse när föraren behöver återta kontrollen. Om dessa system är förenliga med Trafikförordningens krav på förarens omsorg och uppmärksamhet och övriga trafikregler kan Sverige skapa en lagstiftning som erbjuder en trygg, säker och framåtsträvande miljö för både bilister och innovatörer.
Det handlar inte bara om att reglera – balansgången är att dessutom ge incitament för utvecklingen av de mest avancerade och säkra automatiserade systemen på marknaden. En potentiell konsekvens av att statligt reglera och kontrollera automatiserade fordon är naturligtvis risken för överreglering, vilket skulle kunna hindra teknisk innovation och implementering av effektivare system. Om staten får för mycket kontroll över tekniska aspekter, exempelvis genom att införa för strikt lagstiftning eller byråkratiska hinder, riskerar vi att stänga ute både inhemska och internationella aktörer från att utveckla och tillämpa de mest avancerade automatiseringslösningarna. Detta skulle kunna bromsa den teknologiska utvecklingen och medföra en förlorad konkurrensfördel för Sverige inom fordonsindustrin.
Trots tidigare lagstiftningsambitioner har det svenska lagstiftningsarbetet kring automatiserad körning stannat av. Redan 2018 fanns det planer på att se över förarbegreppet och andra ansvarsfrågor kring automatiserad körning (SOU 2018:16). Utredningen syftade bland annat till att just införa nya definitioner av trafikantbegreppet och anpassa gällande regelverk för att skapa bättre rättsliga förutsättningar för automatiserad körning i allmän trafik. Den svenska regeringen hänvisade dock år 2021 till den pågående översynen av lagstiftning från EU som en anledning att invänta några större lagstiftningsreformer i Sverige (Ds 2021:28). År 2023 föreslogs däremot mindre lagreformer avseende försöksverksamhet med självkörande fordon i Sverige (Promemoria - Automatiserad körning), vilka föreslogs träda i kraft i juli 2024. Lagförslaget som följer av promemorian om en förordning om trafik på väg med typgodkända helautomatiserade fordon har dock ännu ej trätt i kraft.
Trots att lagstiftningen på vissa områden halkat efter, innebär detta inte att Sverige är chanslöst. Genom att lägga grunden för en snabbare legal anpassning kan Sverige komma ikapp och eventuellt bli en internationell förebild. Vi ser redan exempel på detta i andra länder, bland annat Tyskland, som har implementerat regler för att möta de höga automatiseringsnivåerna.
Sverige har den unika möjligheten att genomföra en proaktiv reform av trafiklagstiftningen. På så sätt kan vi säkerställa hög säkerhet, skapa ett dynamiskt juridiskt klimat och attrahera innovation och investeringar inom fordonsindustrin. Genom att omfamna den teknologiska utvecklingen och skapa en lagstiftning som både främjar trafiksäkerhet och öppnar dörrarna för framtida innovationer kan Sverige stärka sin position som en ledare inom både trafiksäkerhet och teknologisk utveckling.
