Med en starkare konkurrenspolitik skulle dagens negativa effekter av kostnadsökningar och prishöjningar kunna mildras. Det förutsätter dock en effektiv konkurrenstillsyn och avskräckande prejudikat, och till det läget är det långt.
Det är kärvare tider. Inflationen har tagit fart, räntorna stiger, priserna ökar och köpkraften minskar. Prishöjningar på viktiga konsumentprodukter som drivmedel, energi och livsmedel är extra kännbara för konsumenterna som får betala slutnotan. Erfarenheten visar att i sämre tider när företagens marginaler och lönsamhet pressas ökar risken för kartellbildning och dominansmissbruk. Det kan vara konkurrenter som enas om att föra en kostnadsökning vidare till sina kunder. Eller ett monopolföretag som påtvingar kunder ett oskäligt högt pris. Det är alldeles uppenbart att en del företag tar tillfället i akt och höjer sina priser utöver vad eventuella kostnadshöjningar motiverar.
I Sverige är risken liten för att ett företag som bryter mot konkurrensreglerna ska upptäckas och bestraffas. Saken blir inte bättre av det ringa intresse som svenska politiker uppvisar för konkurrensfrågor, vilket står i bjärt kontrast till vår omvärld. I USA har president Biden föreslagit en historiskt stor höjning av anslagen till de federala konkurrensmyndigheterna som ett medel för att motverka prishöjningar (Budget of the U.S. Government – Fiscal year 2023). Även om EU inte har gått så långt är konkurrenspolitiken en ständigt aktuell och central fråga i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
Konkurrensreglerna utgör spelregler som alla företag har att följa. Reglerna ska säkerställa en väl fungerande konkurrens till nytta för konsumenterna. Utöver uppenbara fördelar som lägre priser och bättre kvalitet kan en väl fungerande konkurrens också bidra till att minska inkomstklyftor. Fungerande konkurrens gynnar även företagen i form av lägre inköpspriser och stärkt internationell konkurrenskraft. Men vissa företag kan, åtminstone på kortare sikt, vinna på att inte följa reglerna.
I Sverige är det Konkurrensverket som ska utreda och ingripa mot överträdelser av konkurrensreglerna. Vid brott mot reglerna kan Konkurrensverket bland annat ålägga berörda företag böter i form av en konkurrensskadeavgift, som kan uppgå till tio procent av företagets koncernomsättning. Böterna, som tillfaller staten, ska vara avskräckande. Den avskräckande funktionen förutsätter att risken för böter inte uppfattas som liten och att utdömda böter inte framstår som överkomliga med hänsyn till de vinster eller andra fördelar som konkurrensbrottet kan ha genererat.
Av statistiken framgår att Konkurrensverket under den senaste femårsperioden (2017–2021) årligen prioriterat mellan två (2020) och tio (2021) ärenden för närmare utredning. Dessa ärenden har i regel avslutats utan någon kännbar påföljd. Under perioden avgjordes också några mål som initierats före år 2017. Inte i något av dessa utdömdes någon konkurrensskadeavgift, även om Konkurrensverket i ett par fall fick bifall i första instans.
De avskräckande avgiftsprejudikaten lyser således med sin frånvaro. Till följd härav är bidraget till statskassan i form av uppbörd av konkurrensskadeavgift blygsamt, totalt endast 10,3 miljoner kronor under hela femårsperioden. I Norge uppgick motsvarande belopp till 1,5 miljarder norska kronor enbart under 2021 (Konkurransetilsynets årsredovisning 2021). Även i Finland och Danmark åläggs böter i betydligt högre grad än i Sverige. Det vore naivt att tro att detta skulle förklaras av en lägre efterlevnadsgrad i dessa länder.
Riksrevisionen har granskat, pekat på brister och lämnat rekommendationer när det gäller Konkurrensverkets resursutnyttjande i tillsynsverksamheten (RIR 2019:26). Det har även gjorts en oberoende extern utvärdering av orsakerna till Konkurrensverkets bristande framgång i ett antal domstolsprocesser (Konkurrensverkets uppdragsforskningsrapport 2021:4). Utvärderingen visar att det finns utrymme för förbättringar och nya tag, men ger inte stöd för att domstolsförlusterna skulle bero på återkommande felbedömningar från Konkurrensverkets sida. Däremot ställs frågan huruvida beviskravet är för högt, och det noteras att vissa domstolsavgöranden framstått som överraskande. Det är inte svårt att hålla med om detta.
För 2021 erhöll Konkurrensverket knappt 163 miljoner kronor i anslag, varav cirka 137 miljoner kronor användes för konkurrensområdet (Konkurrensverkets årsredovisning 2021). En befogad fråga är om det är tillräckligt för att Konkurrensverket ska kunna bedriva en effektiv konkurrenstillsyn. Att upptäcka och beivra konkurrensbrott, som ofta begås i det fördolda och kan vara mycket komplexa, kräver omfattande resurser. EU:s medlemsstater är enligt EU-direktiv skyldiga att säkerställa att deras konkurrensmyndigheter åtminstone har tillräckligt många kvalificerade anställda och tillräckliga ekonomiska och teknologiska resurser för att de effektivt ska kunna utreda och ingripa mot konkurrensöverträdelser.
Samhällsvärdet av en välfungerande konkurrens mäts årligen i miljarder kronor. Att konkurrenspolitiken inte kommer högre upp på den politiska agendan är anmärkningsvärt liksom det faktum att det inte förekommer någon egentlig konkurrenspolitisk debatt i Sverige. Näringsdepartementet, med ansvar för konkurrensfrågor, samt Konkurrensverket borde här gå i bräschen. I sämre tider är det än mer viktigt att konkurrensen fungerar i alla branscher. Den ekonomiska populism som präglar vissa politiska utspel riskerar här att slå tillbaka. En effektiv konkurrenstillsyn gör däremot riktig skillnad för både företag och hushåll.
Johan Karlsson, advokat/delägare och Jakob Jeanrond, ekonomie doktor, Advokatfirman Vinge
