Europeiska kommissionens Konkurrenskraftskompass, presenterad den 29 januari 2025, är ett strategiskt initiativ för att stärka EU:s ekonomiska konkurrenskraft de kommande fem åren.
Den 29 januari 2025 presenterade Europeiska kommissionen sin Konkurrenskraftskompass, ett strategiskt dokument som syftar till att stärka EU:s konkurrenskraft under de kommande fem åren. Kompassen syftar till att skapa en mer innovativ och resilient europeisk ekonomi genom åtgärder inom innovation, hållbarhet och ekonomisk säkerhet.
Kompassen bygger på rekommendationer från två rapporter: Enrico Lettas rapport Much more than a market, om den inre marknadens framtid, från april 2024, och Mario Draghis rapport The future of European competitiveness, som berör EU:s framtida konkurrenskraft, från september 2024.. Draghis rapport identifierade behovet av att främja EU:s innovation, sänka energipriserna samtidigt som det sker en omställning till en mer cirkulär ekonomi samt öka ekonomisk säkerhet och strategiskt oberoende av tredje länder.
I Konkurrenskraftskompassen identifieras tre huvudområden för åtgärder – innovation, utfasning av fossila bränslen och konkurrenskraft samt minskade beroenden och ökad säkerhet – som en strategi för att förverkliga förutsättningar för att främja konkurrenskraft enligt Draghi-rapporten. Dessa åtgärdsområden kompletteras av fem möjliggörande faktorer (eng. horizontal enablers) som är avgörande för att stärka konkurrenskraften inom alla sektorer: förenkling och minskad regelbörda, minska hinder på den inre marknaden, finansiering av konkurrenskraft, kompetensutveckling och bättre politisk samordning på EU- och nationell nivå.
Kommissionen vill stärka EU:s innovationsförmåga och betonar vikten av att återuppliva en positiv innovationscykeln. Draghis rapport understryker att innovation drivs av en kombination av två krafter: disruptiv (omstörtande) innovation av nystartade, dynamiska start-ups som utmanar etablerade aktörer och effektivitetsvinster i mogna traditionella industrier som tillämpar innovationerna. Eftersom dessa krafter är svaga i Europa riskerar utrymmet för omvälvande innovation att minska och den privata sektorns FoU-investeringar att hämmas.
För att motverka detta föreslår Kommissionen åtgärder för att minska marknadsfragmentering, öka tillgången till riskkapital och undanröja rättsliga hinder som begränsar startups tillväxt och expansion. Man talar bl.a. om en EU-strategi för uppstart och uppskalning, en EU-lag om innovation, en EU-lag om ett europeiskt forskningsområde, en AI-kontinent-strategi och ett initiativ för AI-fabriker, en kvantstrategi för EU, en EU-lag om digitala nätverk och en EU-rymdlag. Kommissionen kommer också att lägga fram ett förslag på vad de kallar en 28:e rättsordning som ska förenkla tillämpliga regler och minska kostnaderna för misslyckanden när företag investerar på den inre marknaden, inbegripet alla relevanta aspekter av bolagsrätt, insolvensrätt, arbetsrätt och skatterätt
Vad gäller konkurrensrätt föreslår Kommissionen en revidering av EU:s regler för företagskoncentrationer för att underlätta konkurrenskraftiga sammanslagningar och förvärv, särskilt inom strategiska sektorer. Vid bedömning av företagsfusioner ska innovation, resiliens och investeringsintensitet i konkurrensen i strategiska sektorer ges ökad vikt. Detta pekar mot en ambition att främja framväxten av europeiska industriledare med global konkurrenskraft.
EU har satt upp ett ambitiöst mål att bli en koldioxidneutral ekonomi till 2050, med ett delmål om att minska utsläppen med 90 % till 2040. Kommissionen framhåller att en väl samordnad politik kan stärka konkurrenskraften genom att ge företag och investerare den förutsägbarhet som krävs för långsiktiga satsningar. Det framgår av Draghis rapport att en politik för minskade koldioxidutsläpp fungerar som en stark tillväxtmotor när den integreras med industri-, konkurrens-, ekonomisk och handelspolitik. Detta kommer att komma till uttryck i EU:s Clean Industrial Deal, den rena industriella given, som syftar till att säkerställa att EU är en attraktiv plats för tillverkning, även för energiintensiva industrier, och att främja utvecklingen av ren teknik och cirkulära affärsmodeller, för att uppnå de överenskomna målen för minskning av koldioxidutsläpp (förväntas offentliggöras den 26 februari 2025).
För att stödja denna omställning planerar Kommissionen bl.a. en handlingsplan för energi till rimliga priser, aggregering av efterfrågan och samordnade åtgärder mellan medlemsstaterna, en handlingsplan för stål och metall, en industriell handlingsplan för fordonssektorn, en investeringsplan för hållbara transporter, en översyn av mekanismen för justering av koldioxidutsläpp vid gränserna (CBAM), en vision för jordbruk och livsmedel, en europeisk pakt för haven samt ändringar i EU:s klimatlag och en lag om cirkulär ekonomi.
Kommissionen avser att i Clean Industrial Deal presentera hur riktat och förenklat statligt stöd kan främja investeringar i fossilfri teknik och produktion. Vidare kommer Kommissionen att publicera ett nytt statsstödsramverk [under det andra kvartalet 2025]. Avsikten är stödja företag som övergår till ren teknik och möjliggöra mer riktat stöd till strategiska sektorer. Man avser bl.a. att uppmana medlemsstaterna att se till att de delar av deras skattesystem som påverkar privata investeringsincitament, t.ex. avskrivningsregler och skattelättnader, är gynnsamma för affärsidéer rörande ren produktion.
Kommissionen framhåller att EU behöver minska sitt beroende av utländska leverantörer inom kritiska sektorer, stärka Europas försvar och utveckla strategiska handelsavtal för att säkerställa ekonomisk och geopolitisk stabilitet. I en global ekonomi som splittras av geopolitisk konkurrens och handelsspänningar måste EU i högre grad integrera säkerhetsfrågor och öppen strategisk autonomi i sin ekonomiska politik.
På detta område nämner Kommissionen betydelsen av internationella avtal om digital handel, om ömsesidigt erkännande och om underlättande av hållbara investeringar och partnerskap för ren handel och rena investeringar liksom den nya pakten för medelhavet. Man understryker vikten av EU:s ekonomiska säkerhetsstrategi (innefattar bl.a. en ny FDI-förordning, utveckling av exportkontrollreglerna och framtagande av regler avseende utgående investeringar) samt att, när så behövs för att säkerställa en rättvis konkurrens, använda handelspolitiska skyddsinstrument och strikt tillämpa förordningen om utländska subventioner (FSR). Kommissionen kommer även att skapa en plattform för gemensamma inköp av kritiska råvaror, med den gemensamma gasinköpsmodellen, AggregateEU, som modell.
Kommission pekar på att andra stora aktörer inför begränsningar av tillträdet till sina marknader och försöker öka sin tillverkningskapacitet inom kritisk teknik. För att skydda EU:s egen kapacitet planerar Kommissionen därför att föreslå införandet av en europeisk preferens vid offentlig upphandling för strategiska sektorer och teknologier. Kommission avser att göra en översyn av upphandlingsdirektiven som syftar såväl till att stärka EU:s industriella och teknologiska kapacitet, som att förenkla och modernisera reglerna, särskilt för startups och innovativa företag.
Vad gäller försvarsindustrin, uttalar Kommissionen att EU bl.a. måste avsevärt öka nivån på försvarssamarbetet mellan medlemsstaterna. Man kommer att lägga fram en vitbok om det europeiska försvarets framtid, men också en unionsstrategi för beredskap. Även en strategi för intern säkerhet kommer att tas fram.
Med avseende på hotet från klimatförändringar och extremväder, planerar Kommissionen en europeisk klimatanpassningsplan, liksom en europeisk strategi för vattenresiliens.
Kommissionen konstaterar att regelbördan har blivit en bromskloss för Europas konkurrenskraft. Man kommer därför att inleda en omfattande förenklingsinsats för att minska onödiga reglerings- och administrativa bördor för företag. Ansträngningar krävs på såväl EU-nivå, som på nationell och lokal nivå, t.ex. kommer en EU lag att läggas fram som utvidgar påskyndad tillståndsgivning till fler (t.ex. energiintensiva) sektorer. Kommissionen kommer att gå igenom EU:s regelverk för att identifiera sätt att förenkla, konsolidera och kodifiera lagstiftning vid behov. Vidare har man satt som mål att rapporteringsbördan ska minska med minst 25 % för alla företag och minst 35 % för små och medelstora företag.
En serie så kallade omnibus-paket för förenkling kommer vidare att presenteras, varav det första (som förväntas offentliggöras den 26 februari 2025) bl.a. kommer att omfatta en förenkling inom områdena hållbarhetsrapportering, hållbar due diligence och taxonomi. Kommissionen lyfter särskilt fram att ”trickle-down-effekten” kommer att tas hand om för att förhindra att mindre företag i leveranskedjorna i praktiken utsätts för överdrivna rapporteringskrav.
Åtgärder kommer att vidtas för att undanröja kvarvarande interna hinder inom EU:s inre marknad, bl.a. kommer Kommissionen att ta fram en horisontell strategi för den inre marknaden samt föreslå ytterligare harmoniseringsåtgärder i syfte att minska den kvarvarande rättsliga fragmenteringen och fördjupa och förenkla den inre marknaden.
För att finansiera konkurrenskraftsåtgärderna behöver EU bl.a. effektivisera kapitalmarknader och främja investeringar. Kommissionen kommer bl.a. att presentera en strategi för en spar- och investeringsunion för att möjliggöra förmögenhetsskapande för EU-medborgare och mobilisera kapital för projekt som genomförs i Europa, i syfte att mobilisera privata investeringar. I arbetet med framtagandet av EU:s nästa fleråriga budgetram (MFF) avser Kommissionen att ompröva strukturen och fördelningen av EU:s budget till stöd för konkurrenskraftsprioriteringar, inklusive upprättandet av en europeisk konkurrenskraftsfond. Kommissionen framhåller också att EIB-gruppens potential måste utnyttjas fullt ut för att mobilisera privata investeringar.
Kommissionen kommer bl.a. att lägga fram ett initiativ för att bygga upp en kompetensunion. Denna kommer att omfatta en strategisk plan för STEM-utbildning, en handlingsplan för grundläggande färdigheter med fokus på skolutbildning och en europeisk strategi för yrkesutbildning, och ska stärka de europeiska universitetsallianserna. Kommissionen har vidare för avsikt att, genom den europeiska planeringsterminen, uppmuntra medlemsstaterna att modernisera de sociala trygghetssystemen.
Kommissionen kommer att föreslå ett nytt samordningsverktyg för konkurrenskraft, Competitiveness Coordination Tool, för att tillsammans med medlemsstaterna agera för gemensamma konkurrenskraftsprioriteringar inom utvalda nyckelområden och projekt som anses vara av strategisk betydelse och av gemensamt europeiskt intresse. Syftet är att se till att industri- och forskningspolitiken och investeringar på EU-nivå och nationell nivå överensstämmer.
I ett första skede kommer man föreslå att, som pilotfall, samordna EU:s och medlemsstaternas politik inom några utvalda områden med ett tydligt mervärde för EU:s konkurrenskraft, såsom energi- och transportinfrastruktur, digital infrastruktur och vertikala AI-användningsfall, bioteknik samt annan viktig tillverkningskapacitet. Givet de stora investeringsbehoven kommer offentlig finansiering för genomförandet av pilotprojekten behöva mobilisera privat kapital i maximal utsträckning. Tanken är att Kommissionen tillsammans med medlemsstaterna på grundval av erfarenheten från pilotprojekten ska utveckla en styrmekanism för investeringar.
Kommissionens konkurrenskraftskompass får anses mycket ambitiös. Den tar upp ett stort antal förslag, inklusive ny lagstiftning, som Kommissionen föreslår att lägga fram under sin mandatperiod, varav huvuddelen redan under 2025.
Trots initiativets ambitioner, har konkurrenskraftskompassen mött kritik. Artikeln Draghi on a Shoestring: The European Commission’s Competitiveness Compass av Jeromin Zettelmeyer i tidskriften Bruegel kallar Kommissionens plan för en lågkostnadsversion av Draghis vision. Medan Draghi förespråkade en centralfinansierad satsning på industri och infrastruktur, bygger Kommissionens strategi främst på statligt stöd. Detta uppfattas som ett mer realistiskt förslag, men riskerar att skapa obalans mellan medlemsstater med olika ekonomisk kapacitet.
Eftersom Kommissionen inte föreslår central EU-finansiering i den utsträckning som Draghi rekommenderade, finns det enligt Zettelmeyer en risk att de nödvändiga investeringarna inte når tillräckliga nivåer. EU:s nuvarande budgetrestriktioner ger medlemsländer begränsat utrymme att öka sina utgifter. För att samordna industripolitik och forskning på EU-nivå föreslår Kommissionen visserligen ett samordningsverktyg för konkurrenskraft, men detta bedöms vara svårt att genomföra då tidigare liknande initiativ har misslyckats.
Kommissionen föreslår en mer flexibel hållning till statsstöd, särskilt för strategiska sektorer. Samtidigt vill den minska regulatoriska hinder och stärka den inre marknaden. Zettelmeyer menar att detta skapar en inneboende motsättning: å ena sidan strävar man efter en mer harmoniserad marknad, men å andra sidan tillåts medlemsstater med större ekonomiska resurser att subventionera sina företag, vilket kan leda till snedvriden konkurrens inom EU.
Det kan också noteras att Kommissionen slagit fast att man ska hålla kursen mot klimatneutralitet och att den gröna givens målsättningar ska uppnås. Samtidigt är det oklart vilka åtgärder som kommer att ingå i den förenkling inom områdena hållbarhetsrapportering, hållbar due diligence och taxonomi som utlovas i det första omnibuspaketet. Det kan också noteras att vissa partigrupper i Europaparlamentet förespråkar ett tillfälligt stopp för den gröna given, med hänvisning till risken att EU marginaliseras av USA och Kina. Även vissa medlemsstater har uttalat önskemål om att den gröna givens rättsakter ska granskas.
Det är också oklart vilken aptit Rådet och det nya Europaparlamentet har på att anta en stor mängd ny lagstiftning. Dessutom kommer frågan om finansieringen av olika åtgärder i strategin att utgöra en stötesten i Rådet, exempelvis är flera medlemsstater motståndare till ytterligare EU-gemensam upplåning.
