Det har varit en lång väntan på att den Europeiska patentdomstolen (UPC) och det enhetliga patentskyddet (Unitary Patent) ska träda i kraft. Processen har nu gått framåt på flera betydelsefulla punkter, där flera av domstolens funktioner nu kommer att etableras.
Förberedelserna har pågått en längre tid och kommit långt i processen. När de deltagande staterna bedömer att förberedelserna är klara kommer Tyskland att deponera sitt ratifikationsinstrument för antagande av domstols-avtalet (Artikel 84 i domstolsavtalet) och en nedräkning börjar då inför att systemet träder ikraft. Enligt artikel 89.1 är nedräkningsperioden 3-4 månader. Tidpunkten för ikraftträdandet närmar sig, dock måste ett antal komplexa frågor lösas innan allt är på plats. Stora fördröjningar har skett tidigare men genom Österrikes deponering har nu ett avgörande steg tagits för att domstolen ska kunna inleda sitt arbete. Vissa bedömare tror att processen kan vara klar i början av nästa år.
PAP innebär inte att något måste göras omedelbart om man är innehavare av ett Europeiskt patent eller ansökan om sådant patent. Om det inte redan är gjort bör man dock överväga en patentstrategi hur man ska förhålla sig till det nya systemet. Det bör nämnas att nationella patent aldrig kommer att hamna i systemet med den nya domstolen, då de kommer att hanteras på samma sätt som idag. Domstolen får däremot exklusiv jurisdiktion över det kommande enhetliga patentskyddet (Unitary Patent) och de europapatent baserade på EPC (European Patent Convention) som inte har ”opt-out” från systemet samt tilläggsskydd (SPC).
Det enhetliga patentskyddet avser samtliga EU-länder utom Spanien och Kroatien, som valt att stå utanför systemet. Det är därför inte fråga om ett patentskydd som gäller i hela EU, till skillnad från EU-varumärken och gemenskapsformgivning. Giltigheten av det enhetliga patentskyddet hänger också samman med att domstolsavtalet ska gälla i det aktuella EU-landet. Det enhetliga patentskyddet grundas på två EU-förordningar (nr 1257/2012, nr 1260/2012) som ännu inte trätt i kraft. Detta sker parallellt med ikraftträdandet av domstolsavtalet. Handläggningen av sådana patentansökningar kommer att ske vid det europeiska patentverket (EPO), som redan idag handlägger patentansökningar enligt den europeiska patentkonventionen (EPC).
Det finns en möjlighet att hos EPO begära att meddelandet av ett EPC-patent ska fördröjas, i avvaktan på att det enhetliga patentskyddet ska träda i kraft, och då lämna in en begäran om att patentet ska bli ett enhetligt patent. Patent som meddelats enligt EPC blir föremål för UPC:s jurisdiktion om patenthavaren inte aktivt begär ett undantag (Artikel 83 - opt-out).
När systemets ikraftträdande närmar sig är det viktigt att patenthavare analyserat sin strategi. För vissa kan det faktum att en intrångstalan kan drivas vid en och samma domstol (UPC), med verkan i länderna anslutna till domstolsavtalet, ses som en fördel jämfört med dagens system där rättegångar ofta måste drivas i varje land där intrånget förekommer. Om en patenthavare överväger att driva intrångsprocesser i flera länder kan det bli mindre kostsamt att driva rättegången i UPC. Principerna för ersättning för rättegångskostnader för vinnande part är dock annorlunda än vad vi är vana vid där vinnande part, enligt huvudregeln, ska få ersättning för alla sina rättegångskostnader. I UPC gäller vissa begränsningar beroende på tvistens värde. Det bör också nämnas att upprätthållandet av ett enhetligt patentskydd blir billigare än att upprätthålla skydd i respektive land, om man överväger att ha skydd i fler än 4-5 länder.
För vissa patenthavare kan det dock vara en fördel att stanna utanför systemet. En nackdel med systemet är att en ogiltigförklaring avser alla berörda länder. Patentskyddet kan således gå förlorat i flera länder genom en enda rättegång i UPC. Dagens system innebär att ogiltighetstalan måste föras i varje land där patent är giltigt. Det kan verka avhållande för den som vill få patent upphävt eller vara en pådrivande faktor för en förlikning.
En annan aspekt är att UPC är oprövad, det vill säga kvaliteten hos domarpanelen, som kommer väljas från olika nationaliteter, är en faktor att överväga även om domstolen har ett omfattande utbildningsprogram. Språkfrågan är också att överväga där vissa divisioner kan ha lokalt rättegångsspråk och patenten kan förekomma på engelska, tyska eller franska. Vid patenttvister förekommer ofta omfattande analyser vid tolkningar av begrepp i patentkraven. Språkfrågorna ökar graden av komplexiteten ytterligare. De översättnings-och tolkningsarrangemang som kan krävas lär bli kostsamma. Det faktum att Storbritannien föll ur systemet genom Brexit är ett bakslag för de motiv som låg bakom projektet, och minskar betydelsen av de fördelar som systemet var tänkt att innebära, inte minst då kostnaderna för att driva patentprocesser i Storbritannien ofta är höga. Ett annat bakslag för systemet är att det har varit svårt på politisk nivå att enas om lokaliseringen av domstolarna i första instans. Istället för en komplett nordisk regional division har både Danmark och Finland valt att inrätta egna lokala divisioner. Sverige och de Baltiska länderna utgör tillsammans en regional division. Slutligen kan nämnas att domstolen ska vara självfinansierad, vilket innebär höga avgifter för den som vill processa i UPC.
Rättegången i UPC kommer att följa vissa specifika processregler (Rules of Procedure), som är mycket omfattande (380 st. långa Rules), och som till stora delar inspirerats av den tyska ordningen. Det innebär utmaningar för många europeiska advokater (och domare) som måste lära sig en ny processform.
Vinges medarbetare har deltagit som expert i regeringens utredning bakom den lagstiftning som kommer att gälla i Sverige när UPC träder ikraft samt ingått i det europeiska advokatsamfundets (CCBE) expertgrupp avseende frågorna kring UPC och det enhetliga patentskyddet.
Vinge följer utvecklingen noga på detta område.
