Rättsfallet handlar om huruvida ett mopedbud som utförde arbete för Foodora och tidigare haft en visstidsanställning hos budföretaget, ska anses som anställd hos Foodora eller behovsanställd hos ett bemanningsföretag och därmed uthyrd till Foodora. Arbetsdomstolen ansåg att mopedbudet inte var anställd av Foodora utan av ett bolag, Pay Salary, som Arbetsdomstolen betraktar som ett bemanningsbolag.
I den här uppmärksammade tvisten mellan Transportarbetarförbundet och plattformsföretaget Foodora aktualiseras frågan om gig-bolagens status som arbetsgivare eller uppdragsgivare. Arbetsdomstolen konstaterade att bolaget Pay Salary, som på pappret var ett löneadministrationsbolag, har tagit på sig rollen som bemanningsföretag. Detta eftersom de hade ett serviceavtal med Foodora och ett anställningsavtal med mopedbudet. Omständigheten att Pay Salary inte var registrerat som ett bemanningsföretag saknade enligt Arbetsdomstolen betydelse.
Domen är intressant eftersom Arbetsdomstolen inte gjorde en helhetsbedömning av alla de faktiska omständigheterna vid bedömningen huruvida mopedbudet var anställd eller uppdragstagare – eftersom mopedbudet enligt Arbetsdomstolen var en bemanningsanställd. Arbetsdomstolen konstaterade att i en situation då ett bemanningsbolag är inblandat blir denna bedömning inte aktuell eftersom de typiska arbetsgivarfunktionerna är delade mellan bemanningsföretaget och kundföretaget. Av domskälen framgår istället att Arbetsdomstolen ansåg att avtalskonstruktionen mellan Foodora och Pay Salary respektive avtalskonstruktionen mellan Pay Salary och mopedbudet var avgörande som bevisfaktor vid bedömningen av vem som var arbetsgivare.
Enligt Transportarbetarförbundet var mopedbudet tillsvidareanställd hos Foodora och avskedades genom att Foodora stängde av honom från appen som tilldelade honom arbetspass. Foodoras inställning var att mopedbudet inte var anställd utan att han under tiden som han stängdes av från appen var behovsanställd hos bemanningsföretaget Pay Salary som hyrde ut hans arbetskraft under Foodoras kontroll och ledning. Mopedbudet hade tidigare varit cykelbud hos Foodora och då haft en tidsbegränsad anställning enligt ett skriftligt anställningsavtal med plattformsföretaget, vilket var otvistigt parterna emellan.
Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis att reglerna avseende uthyrning av arbetskraft varken hindrar att en anställd hos ett bemanningsföretag innehar en behovsanställning eller att arbetsskyldigheten begränsas till att endast avse arbete för ett visst kundföretag.
Arbetsdomstolen konstaterade som nämnts ovan att den helhetsbedömning som normalt görs för att avgöra om en person är arbetstagare eller uppdragstagare inte till fullo behöver användas vid uthyrning av arbetstagare. Bemanningsföretaget har som väsentlig skyldighet att betala lön och annan ersättning till den bemanningsanställde medan kundföretaget har rätt att av den bemanningsanställde få arbete utfört i sin verksamhet under dess ledning och kontroll. Den bedömning som görs för att avgöra om en person är att anse som anställd eller uppdragstagare blir alltså inte aktuell vid dessa omständigheter konstaterade Arbetsdomstolen, vilket förklarar det faktum att Arbetsdomstolen överhuvudtaget inte tog upp omständigheten att mopedbudet tidigare haft en visstidsanställning hos Foodora i domskälen. För att bedöma mot vilken enhet en arbetspresterande person har skydd mot uppsägning eller avskedande ska särskild vikt fästas vid avtalet mellan kundföretaget och den inhyrde, enligt Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen gick därefter vidare till att bedöma omständigheterna i det aktuella fallet och konstaterade att av det serviceavtal som ingåtts mellan Foodora och Pay Salary framgick att Pay Salary på Foodoras begäran ska ingå anställningsavtal och anställa personer som genomgått en introduktion hos Pay Salary eller som Foodora utser och ställa dessa till förfogande för arbete hos dessa till Foodora. Pay Salary har enligt avtalet arbetsgivaransvaret för de personer som arbetar hos Foodora och Pay Salary ska bl.a. kontrollera personernas identitet och rätt att arbeta. Vidare är Pay Salary enligt avtalet skyldigt att kontrollera att personerna som ska arbeta hos Foodora har de kvalifikationer och tillstånd som krävs för arbetet. Arbetsdomstolen klargjorde vidare att det avtal som slutits mellan Pay Salary och mopedbudet var ett ramavtal om intermittent anställning (s.k. behovsanställning) för olika uppdrag som mopedbud enligt vilket den anställde var anställd för ett arbetspass och gången. Vid varje arbetspass slut upphörde respektive anställning och en ny tog form vid nästa arbetspass. Arbetsdomstolen konstaterade att något uttryckligt anställningsavtal eller annat avtal mellan mopedbudet och Foodora inte fanns.
Med hänsyn till ovan omständigheter ansåg Arbetsdomstolen att Pay Salary har haft för avsikt att hyra ut mopedbudet till Foodora för arbete under deras kontroll och ledning. Därav har det varit fråga om uthyrning av arbetstagare enligt uthyrningslagen. Att Pay Salary inte marknadsförts eller rapporterats som ett bemanningsbolag saknade enligt Arbetsdomstolen betydelse för denna bedömning. Vidare påverkades inte heller bedömningen av på vems initiativ Pay Salary och mopedbudet ingick avtalet om behovsanställning. Det hade inte heller enligt Arbetsdomstolens mening framkommit omständigheter som ger stöd för mopedbudets uppfattning att han var han var anställd hos Foodora. Arbetsdomstolens sammanfattande slutsats var därför att mopedbudet inte var anställd av Foodora och att plattformsföretaget således inte avskedat honom i enlighet med Transportarbetarförbundets talan.
