Inför det stundande brittiska EU-utträdet publicerade den brittiska regeringen den 12 juli ”The future relationship between the United Kingdom and the European Union”. Dokumentet visar på hur Storbritannien ser på sin nya relation till EU efter Brexit.
Inledning
De pågående Brexit-förhandlingarna handlar främst om hur Storbritannien ska lösgöra sig från EU. Förhandlingarna är avsedda att mynna ut i ett utträdesavtal som innehåller de allmänna villkoren för det brittiska utträdet. Tidigare i år, den 19 mars, publicerades ett utkast till utträdesavtalet[[1]] och den 19 juni presenterades ytterligare uppdateringar.[2] Utträdesavtalet sträcker sig över många områden och innehåller bland annat bestämmelser om skydd för och verkställighet av gemenskapsrättigheter när Brexit blir verklighet den 29 mars 2019 och under den överenskomna övergångsperioden.
Parallellt med denna skilsmässoprocess förutser de pågående diskussionerna sambandet mellan utträdesavtalet och framtida uppgörelser som framgent är tänkta att reglera relationen mellan Storbritannien och EU. Med hänsyn till en sådan framtida relation publicerade den brittiska regeringen den 12 juli 2018 ett policydokument benämnt ”The future relationship between the United Kingdom and the European Union”[3] (”Vitboken”). Dokumentet utgör den brittiska regeringens första konkreta förslag rörande förhållandena efter Brexit och ger följaktligen en viktig signal om hur Storbritannien ser på sin nya relation med EU.
Båda parterna siktar mot att i oktober 2018 ha kommit överens om utträdesavtalets innehåll, åtföljd av en politisk deklaration om deras framtida relationer.
Utträdesavtalet
Från ett immaterialrättsligt perspektiv finns det två aspekter i utträdesavtalet som är särskilt relevanta.
För det första har parterna avtalat om en övergångsperiod som träder i kraft när Storbritannien utträder ur EU och som löper till och med den 31 december 2020. Övergångsperioden syftar till att överbrygga glappet mellan Storbritanniens utträde och tidpunkten då en uppgörelse om de framtida relationerna mellan EU och Storbritannien träder i kraft. Under denna övergångsperiod kommer EU-rätten fortsätta att gälla i Storbritannien och varje hänvisning till ”medlemsstater” kommer att omfatta även Storbritannien. Detta innebär att gemenskapsrättigheter, inklusive varumärken och formgivning, kommer att erkännas och ha fortsatt skydd i Storbritannien under denna period.
För det andra, när övergångsperioden är över kommer gemenskapsrättigheter inte längre gälla i Storbritannien. Parterna har dock kommit överens om att innehavare av EU-varumärken, gemenskapsformgivningar (registrerade och oregistrerade) eller EU-rättsliga växtförädlarrättigheter inte ska förlora sina skydd i Storbritannien. Utkastet till utträdesavtalet stipulerar därför att innehavarna till sådana rättigheter som registrerats eller beviljats före det att övergångsperioden löper ut kommer, utan krav på omprövning, att beviljas likvärdiga immateriella rättigheter i Storbritannien. Parterna har dock inte ännu kommit överens om alla immaterialrättsliga aspekter, till exempel skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar, som i nuläget omfattas av EU-rätten.
Det är värt att notera att utträdesavtalet inte kommer träda i kraft om inte parterna kommit överens om alla frågor som är avsedda att omfattas av uppgörelsen. En sådan överenskommelse måste även innehålla en lösning rörande Nordirland, en fråga där parterna alltjämt är oense. Om en överenskommelse inte kan nås finns det en risk att Storbritannien lämnar EU den 29 mars utan att det finns ett utträdesavtal på plats, vilket i sin tur innebäratt en överenskommelse rörande skydd för gemenskapsrättigheter i Storbritannien kommer saknas.
Vitboken
Vitboken innehåller dels ett separat avsnitt om immaterialrätter, dels ytterligare hänvisningar till immaterialrättsliga aspekter i övriga delar av dokumentet. Vitboken är dock detaljfattig, bortsett från att den erkänner vikten av ett framtida immaterialrättsligt samarbete. Den innehåller exempelvis ingen information om hur Storbritannien vill att ett samarbete med EU på det immaterialrättsliga området ska utformas efter Brexit, inte ens rörande varumärken eller formgivning.
Även om Vitboken saknar detaljer i väsentliga avseenden innehåller den viss information om följande immateriella rättigheter:
• Patent,
• Geografiska ursprungsbeteckningar,
• Tv-sändningar.
Patent
Ett enhetligt patentskydd är ännu inte harmoniserat inom EU. Istället skyddas patent antingen enligt nationell lagstiftning eller på europeisk nivå enligt den Europeiska patentkonventionen (eng. European Patent Convention, ”EPC”), som är en internationell överenskommelse utanför EU-samarbetet. Redan existerande patent kommer således inte i sig påverkas av Brexit. Inom EU är dock ett nytt system för enhetspatent under utveckling. Det enhetliga patentsystemet förväntas förbättra och förenkla ansökningsprocessen för patent inom EU. Systemet är baserat på ett paket av EU-lagstiftning på det patenträttsliga området, vilket inkluderar EU-förordningarna som inför det enhetliga patentsystemet (nr 1257/2012 och nr 1260/2012) och avtalet om en enhetlig patentdomstol (eng. Unified Patent Court Agreement, ”UPCA”). Det enhetliga patentsystemet kommer göra det möjligt för enskilda att ansöka om ett enhetspatent som ger ett skydd i alla deltagande EU-medlemsstater. Storbritannien undertecknade UPCA i februari 2013, men det är fortfarande oklart när det nya avtalet träder i kraft. I Vitboken har den brittiska regeringen uttryckt sin avsikt att ”undersöka” möjligheterna att kvarbli i UPCA och det enhetliga patentsystemet.
Det är emellertid oklart hur en brittiskt avsiktsförklaring att få vara en del av UPCA och det enhetliga patentsystemet skulle kunna implementeras. För det första är det endast EU-medlemsstater som har rätt att tillträda UPCA. Det skulle därför vara nödvändigt med ett tillägg till avtalet för att möjliggöra Storbritanniens medverkan. För det andra omfattas den enhetliga europeiska patentdomstolen av samma unionsrättsliga skyldigheter som varje nationell domstol i EU:s medlemsstater har underkastat sig.[4] Det innebär att de anslutna staterna kommer att omfattas av EU-domstolens jurisdiktion. Detta står till synes i konflikt med Storbritanniens avsikt att inte längre vara beroende av EU-domstolen. Vitboken ger inga svar på dessa frågor.
Storbritanniens system för geografiska ursprungsbeteckningar
Skyddet för vissa typer av produkter[5] vars kvalitet, renommé eller övriga egenskaper väsentligen är hänförligt till dess geografiska ursprung,[6] exempelvis brittiska produkter såsom skotsk whisky eller skotsk odlad lax, omfattas för närvarande av EU-rätten och kommer därför att påverkas av Brexit.
Enligt Vitboken har Storbritannien för avsikt att införa ett eget system för geografiska ursprungsbeteckningar som kommer att stämma överens med WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (”TRIPS”) och även gå utöver de krav som följer av TRIPS.[7] Det är dock oklart vad detta innebär i praktiken och således även i vilken utsträckning geografiska ursprungsbeteckningar kommer att skyddas i Storbritannien efter Brexit.
Tv-sändningar
Europarådets konvention om gränsöverskridande television (eng. European Convention on Transfrontier Television, “CTT”) ger ett grundläggande skydd för rätten att ta emot och återutsända program. CTT är en internationell överenskommelse som såväl EU-medlemsstater, inklusive Storbritannien, som icke-EU-medlemsstater är anslutna till. CTT som sådan kommer därför inte att påverkas av Brexit.
Satellitsändningar och vidaresändningar via kabel är dock reglerade på EU-nivå genom EU-direktiv 93/83/EEG.[8] Direktivet ger uttryck för ”ursprungslandsprincipen”, som innebär att en satellitutsändning regleras av lagarna och jurisdiktionen i den EU-medlemsstat som sändningen har sitt ursprung i – oavsett var i EU som programsändningarna tas emot och/eller återutsänds. Enligt Vitboken kommer dock ”ursprungslandsprincipen” inte att tillämpas efter Brexit.[9] Det innebär att sändarföretag som är baserade i Storbritannien kommer att behöva inhämta en licens som täcker varje EU-medlemsstat där sändning skulle kunna tas emot; och sändarföretag i EU kommer behöva en särskild licens för att sända i Storbritannien.[10] Mot bakgrund av detta är rättsläget för audiovisuella tjänster efter Brexit fortsatt oklart och det krävs därför ytterligare förtydliganden på området.
Slutsats
Utträdesavtalet har till syfte att säkerställa att gemenskapsrättigheter fortsättningsvis går att genomdriva även i Storbritannien, såväl under som efter övergångsperioden. Dessutom syftar uppgörelsen till att bevara redan existerande gemenskapsrättigheter, efter det att övergångsperioden löpt ut, genom att bevilja rättighetshavare skydd i enlighet med brittisk rätt. Själva ikraftträdandet av utträdesavtalet är dock beroende av att en överenskommelse träffas i förhållande till alla områden som är avsedda att inkluderas i uppgörelsen. I nuläget är det fortfarande oklart huruvida parterna kommer lyckas nå en sådan överenskommelse rörande alla dessa aspekter innan utsatt deadline i oktober. Följaktligen är risken fortfarande stor att inget avtal kommer på plats.
Därutöver har Vitboken dessvärre inte i någon större utsträckning klargjort läget efter Brexit rörande skyddet för immateriella rättigheter. Dokumentet saknar både detaljer och konkreta förslag om hur Storbritannien önskar att ett framtida immaterialrättsligt samarbete mellan parterna skulle kunna se. Från ett immaterialrättsligt samarbetsperspektiv är det därför fortsättningsvis oklart hur de framtida relationerna mellan Storbritannien och EU kommer att utformas.
För mer information, vänligen kontakta:
Håkan Borgenhäll,
Delägare, ansvarig för immaterialrättsgruppen,
+46 (0)10 614 30 30, hakan.borgenhall@vinge.se
Erik Lagerlöf, adj. professor,
Biträdande jurist, EU- och konkurrensrättsgruppen,
+ 46 (0)70 714 31 66, erik.lagerlof@vinge.se
Wendela Hårdemark,
Advokat, immaterialrättsgruppen,
+ 46 (0)10 614 32 44, wendela.hardemark@vinge.se
