I början av 2023 genomförde en arbetsgivare en omorganisation som resulterade i att flera arbetstagare erbjöds omplaceringar till nya tjänster med lägre sysselsättningsgrad. Två av de arbetstagare som var föräldralediga vid tidpunkten, accepterade omplaceringserbjudandena. Enligt gällande kollektivavtal hade arbetstagarna i en sådan situation rätt till en viss omställningstid. Frågan var om omställningstiden borde börja löpa vid återgång till arbete efter föräldraledigheten och om arbetsgivaren därmed hade brutit mot förbudet mot missgynnande i föräldraledighetslagen genom att låta omställningstiden löpa under arbetstagarnas föräldraledigheter. Arbetsdomstolen konstaterade att det inte fanns stöd för att omställningstiden skulle börja löpa vid en annan tidpunkt än när en anställd accepterat omplaceringserbjudandet, även om en arbetstagare är föräldraledig. Arbetsgivaren hade därmed inte gjort sig skyldig till missgynnande enligt föräldraledighetslagen (1995:584).
Det aktuella rättsfallet klargör att omställningstiden för en arbetstagare som accepterar ett omplaceringserbjudande under sin föräldraledighet börjar löpa omedelbart. Detta skiljer sig från hur uppsägningstiden hanteras vid en uppsägning på grund av arbetsbrist, där uppsägningstiden börjar löpa först när arbetstagaren är tillbaka i arbete (eller meddelat att denne ska komma tillbaka till arbetet). Anledningen till denna skillnad är att en föräldraledig arbetstagare som omplaceras till en lägre sysselsättningsgrad inte har samma behov av att söka nytt arbete som vid en uppsägning. Reglerna om omställningstid vid lägre sysselsättningsgrad är utformade för att ge arbetstagare tid att anpassa sig till nya ekonomiska förhållanden, vilket arbetstagare anses kunna göra även under föräldraledigheten. Det är dock avgörande att arbetsgivaren säkerställer att föräldralediga arbetstagare behåller sin lön och sina förmåner under omställningstiden vid en sådan omplacering, i enlighet med lagens krav.
I samband med att arbetsgivaren genomförde en omfattande omorganisation erbjöds bland annat två föräldralediga arbetstagare omplaceringar till nya anställningar med lägre sysselsättningsgrad som de accepterade under deras föräldraledighet. Målet handlade om huruvida arbetsgivaren hade brutit mot förbudet mot missgynnande i 16 § föräldraledighetslagen genom att låta omställningstiden för dessa två arbetstagare börja löpa under deras föräldraledighet och inte först när de återvänt till arbetet. Omplaceringserbjudandet för den ena arbetstagaren innebar att hon i stället för en sysselsättningsgrad om 35 timmar per vecka erbjöds fem timmar per vecka. För den andra arbetstagaren innebar omplaceringserbjudandet att hon i stället för en sysselsättningsgrad om åtta timmars helgarbete per vecka erbjöds fem timmar per vecka.
Enligt gällande kollektivavtal hade arbetstagarna i en sådan situation rätt till en omställningstid som var lika lång som den uppsägningstid som skulle ha tillämpats om de i stället hade sagts upp när omställningstiden inleddes. De två arbetstagarna hävdade att arbetsgivaren brutit mot föräldraledighetslagen genom att låta omställningstiden löpa under deras föräldraledighet. Omställningstiden vid omplacering till lägre sysselsättningsgrad skulle, enligt arbetstagarna, tillämpas på samma sätt som vid uppsägning, det vill säga att den skulle börja löpa när arbetstagarna helt eller delvis var åter i arbete. I och med att så inte skedde menade arbetstagarna att de inte fick samma möjlighet att anpassa sig till den nya sysselsättningsgraden som sina kollegor som inte var föräldralediga. Arbetstagarnas fackliga representant yrkade på ekonomiskt och allmänt skadestånd för missgynnande enligt föräldraledighetslagen.
Arbetsdomstolen inledde med att ge en rättslig bakgrund om tillämpliga och viktiga regler i föräldraledighetslagen och lagen (1982:80) om anställningsskydd (”LAS”).
En arbetsgivare är förbjuden att missgynna och utsätta arbetssökande eller arbetstagare för repressalier av skäl som har samband med föräldraledighet. Detta framgår av 16 § föräldraledighetslagen. Ett missgynnande är förbjudet i princip i alla situationer som kan tänkas förekomma mellan en arbetsgivare och en arbetstagare eller en arbetssökande före och under en anställning och i anslutning till att en anställning upphör. Enligt förarbeten är regeln tillämplig i situationer där missgynnandet har ett orsakssamband med frågan om föräldraledighet och där arbetsgivarens beslut eller handlande har betydelse för en arbetssökande eller en arbetstagare. Det ifrågavarande missgynnandet ska vidare innebära en nackdel för arbetstagaren för att det ska vara fråga om ett missgynnande i lagens mening. Om orsakssamband föreligger kan arbetsgivaren undgå ansvar genom att visa att åtgärden är en nödvändig följd av ledigheten.
Vidare konstaterade Arbetsdomstolen att det finns en motsvarande regel i LAS om rätt till omställningstid vid omplacering till sänkt sysselsättningsgrad som den som regleras i det tillämpliga kollektivavtalet. I 7 b § LAS anges att en arbetstagare har rätt till en omställningstid vid sänkt sysselsättningsgrad. Under omställningstiden ska arbetstagare behålla ordinarie sysselsättningsgrad samt anställningsförmåner, och syftet är att anställda ska ha tid att ställa om sin livssituation utifrån den nya inkomsten. Omställningstiden ska vara lika lång som den uppsägningstid som skulle ha gällt om arbetstagaren i stället hade blivit uppsagd, dock längst tre månader.
I 11 § LAS finns en bestämmelse som gäller när en föräldraledig arbetstagare sägs upp på grund av arbetsbrist. Enligt denna bestämmelse börjar uppsägningstiden löpa när arbetstagaren helt eller delvis återupptar, eller skulle ha återupptagit, arbetet. Skälen bakom regeln är bland annat att en föräldraledig arbetstagare inte ska behöva söka nytt arbete under uppsägningstiden utan kan i stället fullt ut tillgodogöra sig både föräldraledighetsperioden och uppsägningstiden.
Efter en redogörelse om den rättsliga bakgrunden i målet fastslog Arbetsdomstolen att kollektivavtalet uttryckligen anger att omställningstid vid sänkt sysselsättningsgrad inleds när en arbetstagare accepterat omplaceringserbjudandet. Stöd för att omställningstiden ska börja löpa vid en senare tidpunkt för föräldralediga finns varken i kollektivavtalet eller i motsvarande bestämmelse i LAS. De två föräldralediga arbetstagarnas omställningstider hade börjat löpa när de accepterade sina respektive anställningserbjudanden med lägre sysselsättningsgrad, vilket var under deras föräldraledighet. De hade, i linje med omställningstidens syfte och som andra arbetstagare som erbjöds ny anställning med lägre sysselsättningsgrad, kvarstått med samma ekonomiska förutsättningar under omställningstiden som de hade under tiden dessförinnan.
Arbetsdomstolen förklarade vidare att syftet med uppskjuten uppsägningstid i 11 § LAS och omställningstiden som löper vid omplacering till en anställning med lägre sysselsättningsgrad är olika. En föräldraledig arbetstagare behöver, som vid en arbetsbristsituation, inte använda sin omställningstid till att söka nytt arbete. När en arbetstagare accepterar ett erbjudande om omplacering till en anställning med lägre sysselsättningsgrad ska denne utföra samma arbetsuppgifter på samma arbetsplats som tidigare, men under färre timmar.
Sammanfattningsvis konstaterade Arbetsdomstolen att arbetsgivaren inte brutit mot bestämmelsen om missgynnande i föräldraledighetslagen genom att låta omställningstiden för de två arbetstagarna som var föräldralediga löpa under deras föräldraledigheter.
