Utbrottet av coronaviruset (”Covid-19”) har fått stor påverkan på både människor och företag. Covid-19 kan också få legala konsekvenser och Vinge har fått många frågor från klienter avseende möjligheten att åberopa force majeure eller andra avtalsrättsliga grunder till följd av utbrottet av Covid-19. Vi har därför tagit fram denna generella information.
Informationen nedan är av allmän karaktär och varken kan eller ska tolkas som att den ersätter juridisk rådgivning avseende en specifik situation.
Sammanfattningsvis:
• Det kan inte uteslutas att epidemier, såsom Covid-19, under vissa omständigheter kan betraktas som händelser som utgör force majeure.
• Enligt svensk rätt kan det finnas ytterligare grunder att åberopa i frånvaro av en force majeure-klausul eller när en force majeure-klausul i parternas avtal inte kan åberopas.
• En helhetsbedömning måste göras utifrån alla omständigheter i det enskilda fallet.
Det är relativt vanligt att inkludera force majeure-klausuler i kommersiella avtal som regleras av svensk rätt. Sådana klausuler kan vara av allmän karaktär och hänvisa till omständigheter utanför den relevanta partens kontroll utan att ge några exempel på sådana händelser, men de kan också vara mer detaljerade och innehålla hänvisningar till specifika händelser, såsom krig, strejker, naturkatastrofer, utestängningar eller lockout, blockad eller andra liknande omständigheter som parten inte har kontroll över. Ibland innehåller bestämmelser om force majeure en uttrycklig hänvisning till epidemier eller pandemier. Den åberopande parten kan, beroende på ordalydelsen i force majeure-klausulen och andra relevanta omständigheter, undantas från prestation enligt ett avtal.
För att bedöma om en viss händelse, såsom utbrottet av Covid-19 och följderna av detta, skulle kunna omfattas av en force majeure-klausul måste alla relevanta och föreliggande omständigheter beaktas. Det är bland annat relevant att begrunda ordalydelsen i force majeure-klausulen, tillämplig lag, och det specifika skälet till störningen eller oförmågan att fullgöra sina avtalsenliga skyldigheter; till exempel om oförmågan grundar sig på beslut som fattats av en myndighet till följd av utbrottet av Covid-19, smittade anställda eller problem som hänför sig till leverantörer eller underleverantörer. Det är också relevant att utvärdera alternativa lösningar och/eller om det är möjligt att mildra de negativa effekterna av utbrottet på något sätt.
Det är viktigt att notera att många force majeure-klausuler kräver att den drabbade parten omedelbart meddelar varje force majeure-händelse till den andra parten. Det finns ofta också skyldigheter som innebär att man kontinuerligt måste uppdatera den andra parten samt skyldigheter att fortsätta samarbeta så länge som en force majeure-händelse fortgår. Den part som åberopar force majeure måste i allmänhet uppfylla alla dessa skyldigheter för att bli befriad från fullgörelse.
Parter som för närvarande förhandlar om ordalydelsen av force majeure-klausuler i avtal bör överväga att säkerställa att bestämmelsen tar höjd för de möjliga konsekvenserna av utbrottet av Covid-19. Ett förslag i detta avseende är att inte bara överväga force majeure enligt gällande lag, utan också force majeure enligt annan tillämplig lag, till exempel det landet där prestation ska utföras. Notera att vissa länder, särskilt Kina, har utfärdat specifika force majeure-certifikat och vidtagit andra lagstiftningsåtgärder.
Som huvudregel ska man vid tolkning av avtal enligt svensk rätt inte bara beakta avtalets ordalydelse utan också övriga omständigheter vid tidpunkten då parterna ingick avtalet samt den gemensamma partsavsikten som fanns när avtalet ingicks.
En särskild fråga enligt svensk rätt är om en domstol eller skiljenämnd, vid tolkning av en force majeure-klausul, ska beakta hur svensk rätt i allmänhet skulle behandla den aktuella situationen om ingen force majeure-klausul hade inkluderats i parternas avtal, dvs. om hänsyn bör tas till någon icke-tvingande lag, till exempel köplagen (1990:931), FN:s konvention angående avtal om internationella köp av varor (”CISG”), etc.
Köplagen (1990:931)
27 § köplagen innehåller en bestämmelse som liknar en force majeure-klausul enligt följande:
Köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom säljarens dröjsmål, om inte säljaren visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.
Vid bedömningen av om en part (säljaren)kan undvika skadeståndsansvar vid förseningar enligt denna bestämmelse måste flera omständigheter vara för handen: (i) det måste finnas ett hinder, (ii) hindret måste ligga utanför partens kontroll, (iii) parten måste visa att den inte skäligen kunde förutse hindret, och (iv) parten måste visa att den heller inte är i stånd att övervinna eller undvika hindret eller på annat sätt mildra effekterna av den relevanta händelsen.
Huruvida en part inte skäligen kunnat förutse hindret måste bedömas utifrån den specifika situationen. Sjukdom är något som arbetsgivare i stor utsträckning behöver ta hänsyn till och planera sin verksamhet kring. Till exempel måste arbetsgivare ha tillräckligt med anställda för att kunna hantera en säsongsinfluensa. I vissa fall kan emellertid sjukfrånvaro anses vara utanför den relevanta partens kontroll även om sjukfrånvaro vanligtvis är något som arbetsgivare anses ha kontroll över. Detta kan vara fallet om sjukfrånvaron är extraordinär och inte kan förutses för arbetsgivaren. Detta innebär att bedömningen kan bli annorlunda om den relevanta parten lider av omfattande sjukfrånvaro på grund av en epidemi som ingen förväntade sig.
Artikel 79 i CISG
CISG innehåller en bestämmelse som liknar bestämmelsen ovan i köplagen, nämligen Artikel 79:
En part är inte ansvarig för underlåtenhet att fullgöra någon av sina skyldigheter, om han visar att underlåtenheten berodde på ett hinder utanför hans kontroll och att han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med hindret vid avtalsslutet eller ha undvikit eller övervunnit hindret eller dess följder.
Det bör noteras att artikel 79 i CISG endast ger den hindrade parten befrielse från skadeståndsansvar; andra rättsmedel kvarstår för båda parter. Se dock CISG Advisory Council Opinion No. 7 som antyder att det möjligtvis kan vara öppet för en domstol att "anpassa" avtalet mot bakgrund av sådana förändrade omständigheter.
36 § i Avtalslagen (1915:218)
36 § i Avtalslagen föreskriver att avtalsvillkor i ett avtal kan jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till bland annat omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Om ett villkor jämkas eller lämnas utan avseende och detta villkor har sådan betydelse för avtalet att det är orimligt att kräva att avtalet efterlevs med oförändrat innehåll, kan avtalet i sin helhet lämnas utan avseende.
Det är viktigt att notera att 36 § i Avtalslagen tillämpas mycket sällan i kommersiella avtal och att extraordinära omständigheter krävs. Men med det sagt kan 36 § i den svenska avtalslagen eventuellt åberopas när nya omständigheter har uppstått efter det att parterna ingått avtalet. Det kan möjligtvis hävdas att utbrottet av Covid-19 utgör en sådan ny omständighet och att en viss avtalsförpliktelse har blivit oskälig till följd av en sådan grundläggande förändring av omständigheterna.
Andra möjliga invändningar
Vidare kan en part, enligt svensk rätt, ha rätt att inte utföra sina avtalsenliga förpliktelser under förutsättning att prestationen har blivit omöjlig att utföra. Detta kan till exempel vara fallet om det är omöjligt för en leverantör att leverera produkter till sina kunder på grund av en nedstängning av en fabrik till följd av utbrottet av Covid-19. Det är dock i allmänhet svårt att bevisa att en prestation har blivit omöjlig att utföra. Det bör noteras att den andra parten, beroende på omständigheterna, kan kräva skadestånd för bristande prestation och den åberopande parten måste ändå försöka hitta alternativa lösningar och mildra effekterna av att prestationen är omöjlig att utföra.
Dessutom kan det vara möjligt för en part att vägra att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser om prestationen har blivit olaglig att utföra. Detta kan till exempel vara fallet om en myndighet beslutar om importförbud eller vidtar någon annan åtgärd till följd av Covid-19 som påverkar den avtalsslutande partens möjlighet att följa avtalet. Dessutom kan en part möjligtvis säga upp ett avtal om det föreligger "viktiga grunder", som nämnts ovan.
Vi rekommenderar att specifik juridisk rådgivning inhämtas innan åtgärder vidtas i samband med tillämpningen av en force majeure-klausul eller på annat sätt på grund av utbrottet av Covid-19.
Vi hjälper gärna till.
Malin Ohlin
Olof Jisland
James Hope
Mattias Rosengren
