Komplexa regler, oklart vad som gäller och ingen praxis att luta sig emot. Den nya kamerabevakningslagen kan bli en obehaglig överraskning för företag som vill bevaka sin kommersiella verksamhet med kameror. Det företag som bryter mot lagen riskerar att bötfällas på mångmiljonbelopp.
Nya lagar och regler på kameraövervakningsområdet kommer att få långtgående och oanade konsekvenser för privata aktörer. Företag som övervakar sin kommersiella verksamhet med kameror – såsom inom handel, fastighetsförvaltning och drift av parkeringshus – kommer när de nya reglerna träder i kraft den 25 maj 2018 att ställas inför en mängd frågor.
Dagens regler, som gäller mindre än ett halvår till, bygger på en generell tillstånds- eller anmälningsplikt som hanteras av länsstyrelserna och som avser i princip all kameraövervakning. Den som följer tillståndet och villkoren för detta kan vara säker på att övervakningen är laglig.
I förslaget till ny kamerabevakningslag slopas den generella tillstånds- och anmälningsplikten för kamerabevakning. Anledningen är att den inte anses vara förenlig med de EU-regler kring personuppgiftshantering som träder ikraft den 25 maj 2018 (den s.k. dataskyddsförordningen) och som Sverige måste rätta sig efter. I praktiken innebär det att tillståndsplikten framöver endast kommer att gälla för myndigheter och privata rättssubjekt som utför någon form av offentligrättsligt reglerad uppgift.
Det betyder att en mängd privata företag som bedriver kamerabevakning inte längre behöver ha tillstånd för att bedriva sådan bevakning i sin kommersiella verksamhet. Risken för att företag nu tror att det är enkelt och fritt fram att sätta upp en kamera för bevakning är uppenbar.
Tyvärr är det som i förstone kan framstå som en förenkling av regelverken i själva verket tvärtom. Det kommer nämligen att åligga företagen själva att göra en bedömning av om företagets agerande överensstämmer med aktuella regler, framför allt dataskyddsförordningens och kamerabevakningslagens.
Innan de nya regelverken börjar gälla måste företagen hinna sätta sig in i reglerna och förbereda sig. Det måste även Datainspektionen, den myndighet som ska utöva tillsyn över de aktörer som ska tillämpa reglerna, hinna göra. Det tar tid innan praxis hinner utformas och vägledning från myndigheten tas fram. Utvecklingen måste också med nödvändighet ske i samråd mellan de företag som bedriver kamerabevakning och Datainspektionen.
Det är därför i stor utsträckning branscherna själva som behöver och har ett intresse av att utarbeta exempelvis policys kring hur kamerabevakning ska ske enligt de nya reglerna. Det gäller inte minst företag som idag har tillstånd och/eller har anmält övervakning, vilket utifrån statistik från länsstyrelserna kan konstateras vara tusentals runt om i Sverige.
Såsom förslaget till ny kamerabevakningslag ser ut, faller alla nuvarande tillstånd. Det innebär att alla företag, såväl de som i dag har tillstånd som de som önskar ha kamerabevakning, själva kommer att behöva göra en bedömning för att komma fram till om bevakningen är laglig eller inte. Det är inte heller så att nuvarande krav och kommande krav är helt lika. Det finns därför en möjlighet att de som i dag har tillstånd inte kommer att få rätt till kamerabevakningen med de nya reglerna. Det går inte heller att fortsatt förlita sig på de tillstånd man har, och utifrån dessa hävda att det sätt kamerabevakningen bedrivs på är laglig. Framför allt är det långtifrån säkert att den upplysning kring bevakningen som företag har på plats kommer att vara korrekt eller tillräcklig.
I det rådande samhällsklimatet kan det finnas ett allmänt ökande behov av övervakningskameror, och utan kravet på en tillståndsprövning är det risk att fler kameror dyker upp hos näringsidkare som inte vet vilka konsekvenser det kan få om de mot bättre vetande bryter mot lagen.
De nya reglerna skapar en betydligt osäkrare rättslig situation än den som gäller i dag.
En jämförelse kan göras med den bedömning som företag generellt sett har att göra vad gäller behandlingen av personuppgifter. Det företag som bedriver kameraövervakning ska även säkerställa att dess behandling av personuppgifter är förenlig med de nya reglerna. Bedömningen vad gäller kamerabevakning kan dock i många situationer vara svårare att göra än till exempel avseende förteckningar över anställda eller kundregister.
Detta har att göra med att den rättsliga grund som generellt sett är aktuell för behandling av personuppgifter vid kamerbevakning består av en allmän intresseavvägning, där bevakning inte är tillåten om den registrerades (personen som är föremål för filmning eller fotografering) intressen eller grundläggande rättigheter och friheter väger tyngre än näringsidkarens. En ytterligare praktisk svårighet är bedömningen av hur långt upplysningskravet, som i dataskyddsförordningen är strängare, kommer att sträcka sig. Exempelvis finns en risk för att mer standardiserade informationsskyltar inte kommer att uppfylla de nya kraven.
Ett av syftena med den här EU-lagstiftningen är att den ska vara avskräckande. Att göra fel under det nya systemet kan därför bli mycket kostsamt.
I de nya reglerna finns en administrativ sanktionsavgift som saknar motsvarighet i den ännu gällande kameraövervakningslagen och som kan uppgå till 20 miljoner euro (nästan 200 miljoner kronor) eller 4 procent av företagets globala omsättning.
En precisering av regelverket kommer att ske i och med att företagen sätter sig in i det och tillämpar det i sin verksamhet. Därför är det nödvändigt att som företag vara proaktivt och skapa sig en egen förståelse för de nya reglerna och vad de innebär för den kamerabevakning som man bedriver. Företagen bör också ha ett intresse av det eftersom det då blir möjligt att påverka myndigheters och domstolars tillämpning av reglerna.
Det ligger således i enskilda företags och branschers intresse att ta denna fråga på största allvar och i god tid utvärdera och justera sin kamerabevakning.
Kontakta Anna Hofling Johansson för att rådgöra kring kamerabevakning.
