Under 2022 har det skett ett antal ändringar inom konsumenträtten. Den 1 maj 2022 trädde en ny konsumentköplag i kraft, den 28 maj 2022 uppdaterades marknadsföringslagens svarta lista genom ett tillägg av fyra nya otillbörliga affärsmetoder och den 1 september 2022 trädde en mängd andra bestämmelser i kraft, bland annat införandet av en sanktionsavgift om högst fyra procent av näringsidkarens omsättning.
Ny konsumentköplag från 1 maj 2022
- Reklamationsrätt: Reklamationsrätten om tre (3) år efter att en vara levererats gäller nu även för varor med digitala delar där det digitala innehållet eller tjänsten tillhandahålls enskilt samt vid separat enskilt tillhandahållande av digitalt innehåll eller digital tjänst. För kontinuerligt tillhandahållande av digitalt innehåll eller en digital tjänst gäller att konsument kan reklamera under den tid som avtalet gäller. Om det digitala innehållet eller den digitala tjänsten är del av en vara så gäller minimumperioden på tre (3) år eller den längre tid som avtalet gäller.
- Längre omvänd bevisbörda: Tidigare ansågs ett fel som visar sig inom sex (6) månader från att en vara har avlämnats ha funnits redan vid avlämnandet (om inte näringsidkaren visar annat), så kallad omvänd bevisbörda. Numera gäller den omvända bevisbördan som regel i två (2) år men med följande specifika tidsfrister för digitalt innehåll/tjänster och varor med digitala delar:
- under den tid som avtalet gäller vid kontinuerligt tillhandahållande av digitalt innehåll eller tjänst;
- ett (1) år vid enskilt tillhandahållande av digitalt innehåll eller tjänst;
- två (2) år för varor samt för varor med digitala delar där det digitala innehållet eller tjänsterna tillhandahålls enskilt; och
- tre (3) år eller den längre tid som avtalet gäller för varor med digitala delar där det är ett kontinuerligt tillhandahållande av digitalt innehåll eller tjänst.
- Ändring av felbestämmelserna: I den nya lagen har det gjorts en uppdelning mellan subjektiva krav (avtalade krav) och objektiva krav (krav som gäller i tillägg till vad som avtalats mellan parterna). Det har också införts felbestämmelser specifikt för digitalt innehåll och digitala tjänster (se nedan). Den nya lagen innebär att näringsidkare tydligare måste ange på vilket sätt en vara avviker från objektiva krav på varan och att konsumenten måste godkänna en sådan avvikelse. Generella uttryck som ”befintligt skick” fungerar därmed inte längre som ett uttryck för ett lägre krav på begagnade varor (förutom vid vissa auktioner).
- Krav på digitalt innehåll/tjänster: Vid köp av varor med digitala delar ska, om inget annat avtalats, det digitala innehållet/tjänsten anses ingå i den fysiska varan. Det digitala innehållet/tjänsten ska också tillhandahållas i den senaste tillgängliga versionen vid tidpunkten då avtalet ingicks. Fel kan föreligga om konsumenten inte får information om och erhåller de uppdateringar som är nödvändiga. Säljaren ansvarar för att tillhandahålla uppdateringar (i) vid enskilt tillhandahållande för varor med digitala delar samt för digitalt innehåll/tjänst, under den tid konsumenten med fog kan förutsätta; (ii) vid kontinuerligt tillhandahållande av digitalt innehåll/tjänst, under den tid som avtalet gäller samt (iii) vid kontinuerligt tillhandahållande för varor med digitala delar, under den tid som avtalet gäller, dock minst tre (3) år efter att varan avlämnades.
- Personuppgifter som betalning: Den nya konsumentköplagen omfattar numera avtal där näringsidkaren ska tillhandahålla eller utveckla ett digitalt innehåll eller en digital tjänst till konsumenten och där konsumenten – istället för att betala – ska tillhandahålla sina personuppgifter. Undantag görs om personuppgifterna behandlas av näringsidkaren enbart för att uppfylla rättsliga krav eller för att fullgöra näringsidkarens skyldigheter enligt avtalet.
- Marknadsföring av garantier och garanti från tillverkare: Om villkoren i ett garantibevis är mindre förmånliga för konsumenten än de villkor som angivits i marknadsföringen av en vara, så gäller de mer förmånliga villkor som använts i marknadsföringen. I lagen har också förtydligats att konsumenten har möjlighet att vända sig till någon annan än säljaren om, till exempel en tillverkare, har lämnat en garanti eller liknande utfästelse.
Nya exempel på otillbörliga affärsmetoder från 28 maj 2022
Fyra nya exempel på otillbörliga affärsmetoder har lagts till på marknadsföringslagens så kallade svarta lista*, innebärande att det numera även är förbjudet att:
- uppge att recensioner av en produkt kommer från en konsument som har använt eller köpt produkten, om inte åtgärder har vidtagits för att säkerställa att recensionen faktiskt kommer från sådan konsument;
- lägga ut falska recensioner eller rekommendationer på sociala medier eller ge en vilseledande bild av sådana recensioner eller rekommendationer;
- inte tydligt informera om att sökresultat innehåller betald reklam eller att högre rankning i sökresultatet uppnåtts genom betalning; samt
- vidareförsälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang om näringsidkaren förvärvat biljetterna genom att kringgå regler för biljettköp.
*Marknadsföringslagens svarta lista kan du läsa här.
Fler ändringar från 1 september 2022
Diverse ändringar har införts i (i) Marknadsföringslagen, (ii) Prisinformationslagen, (iii) lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (”Distansavtalslagen”) samt (iv) lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (”Avtalsvillkorslagen”). Lagändringarna har skett till följd av det så kallade Omnibus-direktivet, vars syfte varit att stärka konsumenters rättigheter. Antagandet av Omnibus-direktivet medförde även tilläggen i svarta listan som redovisats ovan.
- Nya sanktionsbestämmelser: De nya sanktionsbestämmelserna har medfört en utökad möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att utdöma marknadsstörningsavgifter. Avgift kan påföras bland annat vid överträdelser av Marknadsföringslagen och Prisinformationslagen, samt vid överträdelser av informationsskyldigheten enligt Distansavtalslagen. Det har även införts möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att på talan från Konsumentombudsmannen utdöma sanktionsavgifter enligt Avtalsvillkorslagen.
- Sanktionsnivåer: Marknadsstörnings- och sanktionsavgifterna uppgår till lägst tio tusen (10 000) kronor och högst fyra (4) procent av näringsidkarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret. Om uppgift om årsomsättning saknas, får avgiften fastställas till ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner (2 000 000) euro. Vid fastställande av avgifterna ska hänsyn bland annat tas till överträdelsens allvar, med beaktande särskilt av överträdelsens art, varaktighet och omfattning samt tidigare överträdelser som näringsidkaren begått. Dessutom ska åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra eller avhjälpa uppkommen skada beaktas.
- Information om tidigare pris vid prissänkning (’Omnibus-priset’): Vid prissänkning ska näringsidkaren tillhandahålla information om det tidigare pris som gällt för produkten. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i Omnibus-direktivet är den svenska regeln inte bara tillämplig på varor, utan även på tjänster. Det tidigare priset ska vara det lägsta pris som gällt de senaste trettio (30) dagarna före prissänkningen. Om prissänkning skett gradvis avses det pris som gällde före den första prissänkningen. Vissa varor är undantagna från informationskravet, exempelvis varor som snabbt kan försämras eller bli gamla.
- Ändring av Distansavtalslagen och ångerrättens tillämpningsområde: Distansavtals-lagen omfattar nu även avtal om överlåtelse eller upplåtelse av varor med digitala delar, digitalt innehåll samt digitala tjänster förutsatt att konsumenten betalat för dessa. Distansavtalslagen tillämpas dock inte längre på benefika avtal, det vill säga avtal där varor och tjänster tillhandahålls utan kostnad. För avtal där konsumenten – för att få tillgång till digitalt innehåll – har tillhandahållit sina personuppgifter istället för betalning (och där innehållet tillhandahålls på annat sätt än på ett fysiskt medium) gäller dock Distansavtalslagen så länge personuppgifterna inte krävts för att uppfylla rättsliga krav eller för att näringsidkaren ska kunna tillhandahålla det digitala innehållet. Vissa undantag till ångerrätten i Distansavtalslagen har också gjorts. Bl.a. gäller ångerrätt inte för digitalt innehåll där tillhandahållandet påbörjats och inte heller för vissa tjänster eller reparationer som fullgjorts (förutsatt att konsumenten uttryckligen har samtyckt till att tjänsten eller tillhandahållandet påbörjas).
- Näringsidkares informationskrav utvidgas:
- Enligt Distansavtalslagen ska näringsidkare numera redan innan avtal ingås informera konsumenten om vilka kommunikationsmedel via internet, till exempel en chatt- eller meddelandefunktion, som finns tillgängliga förutom kontakt via e-postadress. Sådana kommunikationsmedel ska även möjliggöra för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form.
- Enligt Distansavtalslagen ska konsumenten också innan avtalet ingås informeras om priset har personanpassats till följd av automatiserat beslutsfattande, det vill säga en typ av profilering av konsumentbeteende, samt om funktion och, om näringsidkaren känner till eller förväntas känna till detta, kompatibilitet och driftskompatibilitet avseende varor med digitala delar, digitalt innehåll eller digitala tjänster.
- I Marknadsföringslagen har det införts ett krav att näringsidkaren ska informera om och i så fall hur det har säkerställts att konsumentrecensioner verkligen kommer från konsumenter som använt eller köpt produkten.
- Det har även införts bestämmelser i Marknadsföringslagen rörande vilken information som ska ges konsumenter innan avtal ingås på en så kallad marknadsplats online. Näringsidkare som ger konsumenter möjlighet att söka digitalt efter produkter, vilket omfattar näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatser online och andra förmedlings- och jämförelsetjänster (t.ex. tillhandahållare av prisjämförelseverktyg), ska också informera om kriterier för rankning av erbjudanden från olika handlare som presenteras vid sådana sökningar och deras betydelse jämfört med andra kriterier, samt huruvida den som erbjuder en produkt, tjänst eller ett digitalt innehåll är näringsidkare eller en privatperson.
Notera att medlemsstaterna själva väljer hur direktiven implementeras. Olika medlemsstater kan därmed ha implementerat direktiven på olika sätt. Har ni verksamhet i flera olika EU länder kan därför olika regler gälla i olika länder.
Tidigare artiklar