Två arbetstagare drabbades av tandskador i samband med att de arbetade hemifrån och uppsökte vård. Därefter ansökte de om ersättning för sina vårdkostnader i enlighet med arbetsskadeförsäkringen. Även om hemarbetet hade skett på uppmaning av deras respektive arbetsgivare ansåg Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) att skadorna inte kunde klassas som arbetsskador eftersom de var hänförliga till privatlivet. Skadorna omfattades därför inte av arbetsskadeförsäkringen och ansökningarna om ersättning avslogs.
Efter coronapandemin har det blivit allt vanligare för anställda att arbeta hemifrån varpå allt fler frågor rörande arbetsmiljö och hemarbete har uppkommit. I två intressanta mål prövade HFD vad som ska anses vara en arbetsskada när det inträffar en olycka i samband med att en arbetstagare arbetar hemifrån. HFDs resonemang i de två målen befäster tidigare praxis som fastslagit att bedömningen gällande vad som ska anses vara en arbetsskada vid hemarbete ska vara mer restriktiv jämfört med när en olycka skett i arbetsgivarens lokaler. HFD har också angett att det inte spelar någon roll för bedömningen om arbetet hemifrån är frivilligt eller har skett på arbetsgivarens order. Med andra ord klargör domarna att även om allt fler arbetar hemifrån, antingen på eget initiativ eller till följd av att vissa arbetsgivare inte erbjuder någon annan arbetsplats, innebär det inte någon utvidgning av begreppet arbetsskada, vilket är en förutsättning för att få ersättning genom arbetsskadeförsäkringen. I stället ska samma faktorer som tidigare beaktas. Det innebär att det krävs ett tydligt samband mellan en skada som inträffat vid hemarbete och arbetet som sådant för att den ska kunna klassas som en arbetsskada och inte anses vara hänförlig till privatlivet.
De två målen handlar om en producent och en ekonom som arbetade hemifrån under coronapandemin på uppmaning av deras respektive arbetsgivare. Båda arbetstagarna drabbades av tandskador i anslutning till att de arbetat och tvingades uppsöka kostnadsbelagd vård för detta. Producenten hade skadat sina tänder när han böjde sig ner vid sitt skrivbord för att sätta i en sladd till sin dator samtidigt som hans treåriga son, som lekt under skrivbordet, hastigt rest sig upp så att deras huvuden sammanstöttes. Ekonomen hade i sin tur skadat sig i samband med att hon rest sig upp från sin skrivbordsstol för att lämna en kaffekopp i köket för att därefter gå ut med sin hund, varpå hunden blivit så ivrig att den hoppat upp mot henne så att deras huvuden stöttes ihop.
HFD konstaterade inledningsvis att alla som förvärvsarbetar i Sverige är försäkrade för arbetsskador enligt arbetsskadeförsäkringen. Den ger en arbetstagare rätt att få ekonomisk ersättning för nödvändiga vårdkostnader som uppkommit till följd av en arbetsskada. I begreppet arbetsskada ryms som utgångspunkt sådana skador som inträffar i samband med att den anställda utför sitt arbete. Dock poängterade HFD att en skada som uppstår i samband med att en anställd arbetar hemifrån ska bedömas mer restriktivt jämfört med en skada som uppstår på en arbetsplats som tillhandahålls av arbetsgivaren. Det beror på att olyckor som sker i hemmet inte alltid är hänförliga till arbetet även om de inträffar under tiden som en person utför sina arbetsuppgifter. Därför menade HFD att även orsaken till olyckan ska beaktas i dessa fall. Om orsaken till övervägande del kan anses vara relaterad till arbetet ska det också anses vara en arbetsskada. Vidare poängterade HFD att det inte spelar någon roll för bedömningen huruvida arbetet hemifrån är frivilligt eller inte.
Därefter gick HFD närmare in på bedömningen i de enskilda fallen. I producentens fall konstaterades det att skadan visserligen inträffat i samband med att producenten utförde sitt arbete. Dock orsakades skadan av att hans huvud sammanstöttes med sin sons, vilket fick anses vara en orsak hänförlig till privatlivet. Följaktligen fann HFD att det inte förelegat något samband mellan arbetet och olyckan, varpå tandskadan inte ansågs vara en arbetsskada. Gällande ekonomen gjorde HFD bedömningen att skadan inte uppstått när hon utfört sina arbetsuppgifter utan när hon skulle ställa ut en kaffekopp i köket för att därefter gå ut med sin hund. Därmed kunde skadan inte heller anses vara en arbetsskada. HFDs bedömningar innebar att varken producenten eller ekonomen hade rätt till ersättning för sina tandvårdskostnader i enlighet med arbetsskadeförsäkringen.
