Svenska Hamnarbetarförbundet har vid två tillfällen varslat om blockad mot fartyg till och från Ryssland samt mot ryskflaggade, ryskägda och ryskkontrollerade fartyg som för tillfället inte seglar på ryska hamnar. Svenska Hamnarbetarförbundet menade att blockaden skulle betraktas som en lovlig stridsåtgärd då den primärt utgjorde en sympatiåtgärd i solidaritet med bland annat ukrainska hamnarbetare. I andra hand skulle blockaden betraktas som en lovlig politisk stridsåtgärd. Svenska Hamnar, som förbundet är bundna av kollektivavtal med, motsatte sig dock detta. Arbetsdomstolen har därmed, på yrkande om interimistiskt beslut i frågan, konstaterat att Svenska Hamnarbetarförbundet inte gjort sannolikt att det föreligger en facklig primärkonflikt i Ukraina varför blockaden inte kunde betraktas som en lovlig sympatiåtgärd. Vidare bedömde Arbetsdomstolen att blockaden inte kunde betraktas som en lovlig politisk stridsåtgärd då blockaden saknade karaktären av en protest- och demonstrationsåtgärd på grund av den tidsperiod som blockaden skulle pågå och den icke obetydliga påverkan det skulle få för Svenska Hamnars medlemsföretags affärsledningsrätt.
Det är viktigt att komma ihåg att aktuellt mål rör två kollektivavtalsbundna parter som därmed även är skyldiga att respektera den fredsplikt som kollektivavtalet innebär. Fredsplikten innebär att vissa särskilda förutsättningar måste vara uppfyllda för att en stridsåtgärd, exempelvis en blockad, ska anses vara tillåten.
I aktuellt fall har Arbetsdomstolen med ledning av tidigare praxis tagit ställning till när en politisk stridsåtgärd kan anses lovlig. Mot bakgrund av AD 1980 nr 15, där Arbetsdomstolen konstaterade att en blockad av transporter till och från Chile som pågick under en vecka kunde anses lovlig, har Arbetsdomstolen konstaterat att den stridsåtgärd som Svenska Hamnarbetarförbundet varslade om inte kunde anses lovlig med anledning av den påverkan blockaden skulle få på arbetsgivarens affärsledningsrätt. Arbetsdomstolen har utgått från att tillåtligheten för en politisk stridsåtgärd beror på om åtgärden har karaktären av en protest- och demonstrationsåtgärd, vilket i sin tur är beroende av hur länge åtgärden avser att pågå.
I aktuellt fall har Arbetsdomstolen bedömt att den varslade blockaden inte skulle få obetydliga verkningar på arbetsgivarens affärsledningsrätt. Blockaden skulle därmed kunna riskera att potentiella kunder väljer att avstå från att ingå samarbete med Svenska Hamnars medlemsföretag som på grund av blockaden inte skulle kunna uppfylla det som kunden önskade. Arbetsdomstolen har därmed betonat vikten av arbetsgivarens affärsledningsrätt samt förtydligat att en politisk stridsåtgärd inte kan betraktas som lovlig när den mister karaktären av en protest- och demonstrationsåtgärd.
Svenska Hamnarbetarförbundet har vid två tillfällen varslat om stridsåtgärd i form av blockad mot fartyg till och från Ryssland samt ryskflaggade, ryskägda och ryskkontrollerade fartyg som för tillfället inte seglar på ryska hamnar. Vid det första tillfället träffade förbundet en överenskommelse med Svenska Hamnar som innebar att blockaden, som hade trätt i kraft 28 mars, skulle upphöra den 13 maj. I samband med att Svenska Hamnar återkallade sin talan den 17 maj varslade Svenska Hamnarbetarförbundet återigen om stridsåtgärd i form av blockad som skulle pågå mellan 27 maj till 26 juni.
Svenska Hamnarbetarförbundet menade att stridsåtgärden vidtogs i solidaritet med ukrainska hamnarbetare, den ukrainska arbetarklassen samt belarusiska järnvägsarbetare med anledning av Rysslands invasion av Ukraina och den påverkan det haft på nämnda arbetare. Förbundet menade exempelvis att ockupationen av vissa områden i Ukraina inneburit att Ryssland inträtt som arbetsgivare åt ukrainska arbetare, något som föranlett konfliktåtgärder mellan parterna. Svenska Hamnarbetarförbundet menade därmed att den varslade blockaden utgjorde en sympatiåtgärd till stöd för fackliga primärkonflikter i Ukraina och Belarus. I andra hand yrkade förbundet att blockaden, för det fall Arbetsdomstolen inte ansåg att förbundet hade varslat om en facklig sympatiåtgärd, skulle anses utgöra en lovlig politisk stridsåtgärd med facklig bakgrund.
Svenska Hamnar menade att Svenska Hamnarbetarförbundets varsel om blockad utgjorde en olovlig stridsåtgärd då förbundets sympatiåtgärder inte svarade mot en lovlig primärkonflikt i varken Ukraina eller i Belarus. Istället menade Svenska Hamnar att det förelåg en politisk stridsåtgärd med internationell anknytning som saknade anknytning till ett fackligt intresse. Svenska Hamnar menade även att blockaden skulle få konsekvenser för deras medlemsföretag då affärsförbindelser kunde försvåras, något som skulle innebära en begränsning av arbetsgivarens arbets- och affärsledningsrätt.
I aktuellt mål behandlade Arbetsdomstolen förbundets yrkande om interimistiskt beslut där förbundet skulle vara rättsligt oförhindrade att vidta blockaden enligt utfärdat varsel. Svenska Hamnar motsatte sig yrkandet. Arbetsdomstolen har av den anledningen prövat om blockaden primärt utgjort en lovlig facklig sympatiåtgärd och i andra hand huruvida blockaden kunnat ses som en lovlig politisk stridsåtgärd.
I frågan om blockaden kunde anses utgöra en lovlig facklig sympatiåtgärd konstaterade Arbetsdomstolen initialt att den blockad som Svenska Hamnarbetarförbundet varslade om kunde strida mot fredsplikten som följer av det mellan parterna gällande kollektivavtalet. Blockaden kan dock anses utgöra en lovlig stridsåtgärd om den utgör en sympatiåtgärd där syftet med sympatiåtgärden är att stödja ena partssidan av en arbetsmarknadskonflikt. I aktuellt fall konstaterade Arbetsdomstolen att Svenska Hamnarbetarförbundet inte hade gjort sannolikt att det förekom en utländsk lovlig facklig stridsåtgärd varför den varslade blockaden inte kunde betraktas som en lovlig facklig sympatiåtgärd.
Den andra frågan som Arbetsdomstolen prövade var huruvida blockaden kunde anses utgöra en lovlig politisk stridsåtgärd. Medan Svenska Hamnarbetarförbundet ansåg att blockaden utgjorde en politisk sympatiåtgärd med facklig bakgrund menade Svenska Hamnar att blockaden skulle betraktas som olovlig då blockaden avsåg att ändra förhållandet att affärsledningsrätten enligt kollektivavtalet tillfaller arbetsgivaren ensamt, något som skulle strida mot fredsplikten.
Arbetsdomstolen konstaterade initialt att det föreligger en tyst förutsättning mellan kollektivavtalsparterna om att rätten till affärsledning tillkommer arbetsgivaren ensam. Mot bakgrund av tidigare praxis konstaterade Arbetsdomstolen att avgörande för om stridsåtgärden kunde anses som lovlig eller ej är om den har karaktären av en protest- och demonstrationsåtgärd som pågår under en begränsad tid. När en åtgärd pågår under en obegränsad tid och därmed riskerar att påverka arbetsgivarens affärsförbindelser ansåg Arbetsdomstolen att åtgärden inte kunde betraktas som en lovlig stridsåtgärd. I aktuellt fall ansåg Arbetsdomstolen att blockaden visserligen var tidsbegränsad men att den riskerade att varaktigt försvåra medlemsföretagens affärsförbindelser och därmed även den affärsledningsrätt som tillkommer arbetsgivaren ensamt. Av den anledningen beslutade Arbetsdomstolen att avslå Svenska Hamnarbetarförbundets yrkande om interimistiskt beslut att genomföra blockaden utan något rättsligt hinder.
