Parisavtalet

År 2015 samlades världens ledare i Paris för COP21, dvs. den 21:a upplagan av FN:s årliga klimatkonferens. Man enades om att minska de globala utsläppen av växthusgaser så snart som möjligt och slöt i detta syfte det så kallade Parisavtalet. Avtalet bygger på FN:s klimatkonvention, UNFCCC, och trädde i kraft 2016 efter att en majoritet av världens länder hade ratificerat det. Idag har totalt 192 länder ratificerat Parisavtalet.

Genom Parisavtalet har länderna åtagit sig att se till att den globala temperaturökningen hålls väl under 2°C jämfört med förindustriella nivåer, samt att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5°C. För att genomföra dessa mål måste varje land lämna in en nationell klimatplan till FN, vilken ska uppdateras var femte år med ännu ambitiösare mål och åtgärder. Det är dock upp till varje land att bestämma sin ambitionsnivå.

EU antar en gemensam plan för dess medlemsstater, varvid den senaste från 2020 fastslår att EU ska minska växthusgasutsläppen med 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer samt uppnå total klimatneutralitet senast år 2050. Dessa mål har gjorts bindande i EU genom den s.k. klimatlagen (förordning 2021/1119).[1]

EU-medlemsstaterna är alla skyldiga att arbeta för att uppfylla EU:s klimatplan. Sverige har satt ett eget (ännu ambitiösare) mål om att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Många länders nationella klimatplaner innehåller dock lägre mål än de i EU:s plan. Även om varje land uppfyller de mål som de själva satt skulle detta tyvärr inte innebära att den globala uppvärmningsnivån hålls under två grader.

Vidare fastslår Parisavtalet att länder får samarbeta genom att överföra utsläppsminskningar mellan varandra, dvs. genom så kallad utsläppshandel. EU har inrättat ett system för utsläppshandel, EU ETS, som innebär att det satts ett tak för hur mycket koldioxid som företag inom vissa sektorer i EU får släppa ut, varvid företagen antingen måste köpa eller tilldelas utsläppsrätter. Om ett företag släpper ut mer koldioxid än vad det har rätt till följer böter, medan om företaget släpper ut mindre kan det spara sina utsläppsrätter eller sälja dem vidare.

Därutöver ska de rikare länderna enligt Parisavtalet ge ekonomiskt stöd till klimatåtgärder i utvecklingsländer. I detta syfte har länderna åtagit sig att tillsammans ge bistånd om 100 miljarder amerikanska dollar per år från år 2020 fram till år 2025. Detta mål uppnåddes dock med största säkerhet inte för år 2020 och det finns en risk för att det inte heller att uppnåtts för år 2021 (siffrorna är ännu inte klara). År 2019 uppnådde man ca 80 miljarder amerikanska dollar.

Länderna har även enats om att både till varandra och till allmänheten rapportera om sina utsläpp av växthusgaser samt de åtgärder som vidtas för att nå klimatmålen enligt Parisavtalet. I syfte att fastställa reglerna för rapporteringen och genomförandet av Parisavtalet i övrigt togs en regelbok fram år 2018 på COP24 i Katowice. Regelboken är dock inte komplett eftersom länderna ännu inte kommit överens om flera viktiga aspekter av genomförandet.

Parisavtalet hittar du här.

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag), EUT L 243, 9.7.2021, s. 1–17.